Nu drar jag ner på min arbetstid på Finansdepartementet. Jag kommer att fortsätta arbetet med den förvaltningspolitiska propositionen samt med vissa frågor kring e-förvaltning, lokal service och offentligt etos. Men utöver det kommer jag från och med onsdag och fram till valet att ta på mig nya arbetsuppgifter som biträdande kanslichef på Kristdemokraternas riksdagskansli.
Jag är glad över att få förtroendet att tillsammans med vår riksdagsgrupp och medarbetarna på riksdagskansliet vara med och formulera den kristdemokratiska politiken inför höstens val.
Som biträdande kanslichef kommer jag bland annat att ansvara för att samordna och kvalitetssäkra framtagandet av politiskt material.
En av mina mer spännande arbetsuppgifter kommer att vara den som huvudsekreterare i den arbetsgrupp som ska ta fram förslag om politikens gränser till sommarens riksting. Gruppen leds av Stefan Attefall som jag tidigare arbetat med, bland annat i Allians för Sveriges Gran(s)kningsgrupp inför valet 2006. Arbetsgruppens uppgift är att ytterligare konkretisera den idédebatt som [mer]
Det har tidigare skrivits en del om att Mats Odell trots att han propagerar för att myndigheter ska använda sociala media inte själv finns med på Facebook eller på annat sätt använder sociala media. Efter en del tänkande och utarbetande av strategier och arbetssätt har min chef nu bestämt sig för att ompröva sitt tidigare ställningstagande. Från och med idag har Mats Odell en supportersida på Facebook.
Hur är det tänkt? Kommer det verkligen vara Mats Odell som uppdaterar sidan? Och vad kan man förvänta sig att få ta del av?
Personliga kontakter blir en allt viktigare informationskälla. Detta gäller särskilt yngre personer där personliga kontakter är den viktigaste källan för information. Internet blir också en allt viktigare källa när man söker politisk information. Genom Facebook går det att skapa en möjlighet till mer av personlig kontakt men framför allt får man ett verktyg för att föra dialog och förse anhängare och andra [mer]
I går hade vi nomineringsstämma inför höstens val. De som följer mig på Twitter vet redan att jag då tackade nej till den plats på valsedeln som nomineringskommittén föreslagit mig till. Det var inte ett beslut som jag tog med ett lätt hjärta utan något som jag funderat på sedan nomineringskommittén presenterade sitt förslag i december.
Jag känner att jag måste förklara varför jag tog det beslut jag gjorde, dels för att jag varit tydlig med att jag vill vara med och ta ett ansvar för att leda landstinget i Stockholm (här, här och här) i en något annorlunda riktning, dels för att för egen del kunna lägga det bakom mig.
Några av er kanske tycker att det är onödigt eller rent av dumt att öppet förklara detta. Vissa av er som läser kanske tycker att jag är en fåfängd, högmodig och något självcentrerad person. Då får det vara så. Men det [mer]
Lagom till julhandeln släppte Djurrättsalliansen skrämmande bilder och filmer från grisuppfödare runt om i landet. Den uppmärksamhet man fick i media följdes upp av en kampanj på gator och torg samt på internet där man uppmanade folk att bojkotta julskinkan och till och med sluta äta kött helt och hållet.
Det lidande som Djurrättsalliansen påvisade ledde som sig bör till en polisutredning. Nu riskerar denna utredning dock att läggas ner eftersom de personer som dokumenterat grisarnas lidande vägrar att vittna.
Enligt polisen i Halland är det mesta av det material Djurrättsalliansen lämnat över insamlat under sommaren. Organisationen väntade dock i flera månader med att uppmärksamma djurens lidande. Och nu när polisen behöver deras vittnesmål för att ställa de skyldiga inför rätta så tiger de.
Organisationens något märkliga agerande får mig att fundera på om grisarnas lidande inte bara användes som en kampanjploj för att få uppmärksamhet kring sin egen organisation, en organisation vars [mer]
Uppsala Nya Tidning (UNT) förordar idag (måndag) på ledarplats att svenska partiledare och andra ledande politiker borde sättas i bloggkarantän över valrörelsen. Ledarredaktionen hävdar att svenska partier är fast i ett tänkande där kommunikation handlar om att föra ut ett budskap istället för att föra en dialog. Där kan jag till viss del hålla med UNT. Men sedan åberopar man Barack Obama för att ge stöd för sitt argument:
Att använda halva Barack Obamas segerrecept kommer inte att räcka långt i valet 2010. Obama blev inte president genom att sitta nätterna igenom och språka med ungdomar på internet. Men han fick folk att tala om honom på de nya medierna. Och om hans korta och kärnfulla budskap, sådant som ”change”. Presidentkandidatens strateger visste vad de gjorde och det skulle aldrig ha fallit någon in att lägga ut förslaget till sjukvårdsreform på Facebook.
Jag vet inte vad Obama har med svenska partiledares bloggande [mer]
English