Min andra motion inför sommarens riksting handlar om behovet av att släppa offentlig data fri för återanvändning och förädling:
Inom den offentliga sektorn finns det idag mycket data som inte är integritetskänslig och som håller en hög kvalitet exempelvis statistiska uppgifter, geografisk data och väderdata. Denna offentliga information innehåller en stor potential för både medborgarna, näringslivet och det civila samhället. Nya tjänster kan skapas samtidigt som de ger förutsättningar för nya företag och fler jobb. Därför har EU antagit ett direktiv om vidareutnyttjande om information från den offentliga sektorn, det så kallade PSI-direktivet. Den 1 juli förra året trädde en ny lag i kraft som införlivade direktivet i svensk lagstiftning.
Den svenska marknaden för vidareanvändning av offentliga data uppskattades 2007 av Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) ha ett värde av mellan 3 och 13 miljarder kronor per år. I USA som ligger längre fram i att vidareanvända offentlig data uppskattas det finnas tio gånger fler företag som sysslar med detta än vad det finns i Europa. Den lagstiftning som trädde i kraft förra sommaren är bara ett steg på vägen för att kunna tillvarata den potential som finns i den svenska offentliga informationen.
Den data som stat, kommuner och landsting samlar in ska vara sådan som verkligen behövs för att fullgöra en uppgift som har ett legitimt samhällsintresse. Insamling, lagring, bearbetning och utlämning bör antingen finansieras med skattemedel eller via offentligrättsliga avgifter som den som är skyldig att lämna en uppgift betalar. Detta innebär att offentlig data kan erbjudas utan kostnad till de som vill ha ett registerutdrag eller vill använda den för vidareförädling. Detta innebär en förändring mot dagsläget då flera myndigheter kräver så mycket betalt för sin data att det blir svårt, och ibland omöjligt, för små entreprenörer att förverkliga sina produktidéer.
Att myndigheter finansierar sin verksamhet genom att sälja sin data till marknadspriser för med sig flera problem. Dels konkurrerar myndigheten med den privatavsektorn i det ögonblock datan innehåller någon form av förädling dels riskerar myndigheten att snabbt förlora sin finansiering den dagen samma eller liknande data kan får på annat håll. Så har tillexempel SMHI förlorat inkomster när den norska vädertjänsten erbjuder svensk väderdata utan kostnad och Lantmäteriet förlorar intäkter när geografisk data kan fås från exempelvis Google. Nämnas i sammanhanget bör också att det idag endast är en liten del av myndigheternas intäkter som kommer från försäljning av oförädlad data till den privata sektorn. De stora intäkterna kommer från handel myndigheter emellan och försäljning av data till kommuner och landsting.
Finansieringen av en reform som innebär att offentlig data blir fritt tillgänglig bör alltså till största delen kunna göras genom omfördelning av resurser mellan myndigheter samt genom att tillämpa den så kallade finansieringsprincipen mellan staten och den kommunala sektorn.
Offentlig data bör vara fri i ordets rätta bemärkelse, gratis att använda och fri att återanvända, bearbeta och modifiera utan andra begränsningar än vad som krävs för att skydda den personliga integriteten och vitala samhällsintressen så som exempelvis upprätthållande av lag och ordning och skydd av rikets säkerhet. Det ska också vara möjligt att ta del av statliga och kommunala myndigheters obearbetade rådata. Datan bör vara komplett med metadata som beskriver datans innehåll och underlättar automatisk bearbetning.
En särskild form av gemensamt finansierad data är public servicebolagens sändningar. Dessa omfattas av upphovsrätt och går inte att vidareanvända utan licensiering. Detta skapar exempelvis problem för en person som vill dela med sig av ett inslag på sin personliga blogg eller en social nätverkssajt. Idag tillåter SVT:s licensiering endast att man delar med sig av material under en begränsad tid och då endast en liten del av det totala material som man betalat för genom TV-avgiften.
Public servicebolagen bör ges i uppdrag att arbeta för att deras licensieringsregler förändras, dels för att vi som medborgare redan har betalt för materialet en gång via tv-avgiften dels för att det ska vara lätt så enkelt som möjligt för alla att göra rätt för sig. Utgångspunkten ska vara att det ska vara fritt att återanvända sänt material för icke-kommersiellt bruk genom att man exempelvis använder en så kallad Creative Commons-licens. I ett första steg bör minst hälften av bolagens material under nästa tillståndsperiod vara Creative Commons-licensierat med rättighet för alla att återanvända det så länge det inte görs i kommersiellt syfte. Målsättningen bör vara att allt material som public servicebolagen tillhandahåller ska vara licensierat på detta sätt.
Viktigt att påpeka är att en Creative Commons-licens inte innebär att någon avsäger sig sin upphovsrätt. Den innebär istället att man erbjuder några av sina rättigheter till vem som helst, men bara på vissa villkor tillexempel att ett verk endast återanvänds i icke-kommersiella sammanhang.
Kristdemokraterna ska verka för:
– att göra icke-integritetskänslig offentlig data fritt tillgänglig så att den kostnadsfritt går att återanvända, bearbeta och modifiera.
– en princip där offentlig data finansieras antingen av skattemedel eller genom offentligrättsliga avgifter som betalas av den som har skyldighet att registrera en uppgift.
– att allt matial som sänds av public serviceföretagen på sikt ska vara kostnadsfritt att återanvända för icke-kommersiellt bruk exempelvis via så kallad Creative Commons-licensiering. I ett första steg bör hälften av allt material under nästa avtalsperiod vara Creative commons-licensierat.
Tummen upp för din motion!