Tjuvar och banditer

Hanoi visade sig inte från sin bästa sida när jag anlände hit. De uppleve en ovanligt kall och grå vinter. När planet landade var det endast 10 grader och jag hade endast shorts, sandaler och t-shirt.

Jag hade förväntat mig att det skulle vara straxt under 20 grader vilket det varit när jag undersökt väderförhållandena tidigare. Men nu är ju världen lite upp och ner så det var bara att bita ihop och vänta på att ryggsäcken med resten av kläderna skulle komma ut på bagagebandet.

När ryggsäcken kom lyckades jag fiska upp en långärmad tröja att dra på mig innan jag gick ut och letade efter en taxi att ta mig in till stan. Enligt guideboken är Hanoi fullt av mindre nogräknade chaufförer så jag såg till att bilen var från ett av de mer seriösa taxibolagen som listades i boken.

Väl framme vid mitt hotell hann jag inte ens sätta min fot utanför taxidörren innan jag blev välkomnad av en vänlig man som förklarade att just det här hotellet var fullt men att de hade ett nytt hotell där jag skulle få ett rum för samma pris. Så han hoppade in i taxin med mig och tog mig till det andra hotellet.

Jag blev snabbt visad till mitt rum där jag kunde ta på mig långbyxor, strumpor och heltäckande skor. Sedan var jag välkomnad ner till receptionen för incheckning och en kopp kaffe. Det var inte så mycket till incheckning. Det var mer ganska intensiva försök att sälja på mig allehanda dyra guidade turistutflykter.

Jag förklarade att jag inte ville bestämma mig på en gång utan att jag ville gå runt och jämföra priserna lite först innan jag bestämmer mig. Då sjönk plötsligt priserna på de erbjudna rundturerna men jag tackade fortsatt nej och frågade istället hur det hotell vi var på nu låg i förhållande till det hotell jag ursprungligen skulle bott på.

– Det är bara runt hörnet, fick jag till svar.

– Jo, men jag måste veta mer exakt. Kan du peka ut det på en karta?

Då pekade mannen, nästan slumpmässigt skulle jag tros på en punkt på kartan. Men det stämde inte med den adress jag hade fått. Så jag tar fram min iPhone och söker.

– Hmmm, säger jag, det är ganska långt bort. Jag kan inte sitta här och prata rundturer för jag ska träffa en kompis utanför det hotell jag skulle bo på från början. Jag måste nog börja leta mig dit åt så att jag inte kommer för sent.

– Åh, du har vänner som är härifrån. Bor de i Hanoi, undrar mannen.

När jag svarar ja på hans fråga tar han plötsligt upp sin mobiltelefon och går iväg. Efter en minut kommer en annan man från hotellreceptionen och säger att de precis ringde från det andra hotellet. De hade plötsligt fått ett rum ledigt eftersom ett par som bodde där fått veta att de hade vänner i Saigon och genast ville åka och besöka dem.

Jag blev ombedd att hämta min väska och genast bege mig till det andra hotellet. Och tur var väl det. Jag googlade upp Tulip Hotel och det visade sig vara ett ställe som är kännt för att bedra turister. De hade helt enkelt haft en man som stod utanför mitt hotell och väntade på att någon skulle komma som de kunde lura iväg till sitt eget hotell. Tydligen uppger de ett pris vid incheckningen men kräver sedan tredubbelt mer när man checkar ut.

I mitt fall hade jag ju betalat för mitt rum i förväg. Så jag undrar hur det skulle ha gått?

Väl framme på mitt riktiga hotell kändes det ganska skönt att komma välbehållen fram även om rummet saknar uppvärmning och man får pälsa på sig ganska rejält för att inte frysa.

Eftermiddagen och kvällen tillbringade jag med Thuan som bor här i Hanoi och somjag sedan tidigare bestämt mig för att träffa. Först gick vi och skämde bort oss på ett spa och sedan åt vi middag på ett av de lokala haken.

Jag har läst att det finns förståsigpåare hemma i Sverige som dömer ut de olika sociala nätverken på internet. De påstår att det ökande användandet av Facebook, Twitter och så vidare ska leda till att vi inte längre pratar med varandra öga mot öga och träffas i verkliga livet. Min erfarenhet, särskilt efter mitt ”välkomnande” till Hanoi är den rakt motsatta. Jag harvgräffat oerhört många ingressanta människor både hemma i Sverige och nu på min resa via olika sociala nätverkstjänster. Att jag lärt känna Thuan här i Hanoi innan jag kom hit räddade mig till och med undan ett par tjuvaktiga och skrupelfria bondfångare. Något att tänka på innan man dömer ut det som kan kännas nytt och främmande.