Sämre kan man ha det

av | dec 2, 2010 | Resor

Sitter just nu i skybaren på Shanghai World Financial Center 423 meter upp i luften med Shanghai nedanför mina fötter. Stadens näst högsta byggnad, Jin Mao Building, just mitt emot är 421 meter hög. Så jag sitter och blickar ut över dess tak.

Har suttit här i baren ett tag. Pratat med mamma och pappa via Skype. Kollat av Facebook och Twitter. Och läst lite av nyhetsflödet hemifrån. Tidigare var jag uppe på observationsdäck 474 meter upp i luften komplett med glasgolv och allt. Färden upp gick hisnande snabbt, så snabbt att det nästan slog lock för öronen.

Det är en imponerande syn att se Shanghai från ovan och se hur de höga byggnader som ser så stora ut från marken plötsligt bli små.

Men dagen började ju inte här. I går kväll hoppade jag på snabbtåget från Peking. De snabba nattågen mellan Peking och Shanghai är supermoderna, 16 vagnar långa fartvidunder. Färden var tyst och bekväm även om jag gärna sett att sängen var lite mjukare. Varje hytt har fyra bäddar och varje bädd har sin egen TV. Resan mellan Peking och Shanghai tog ungefär 10 timmar. 50 minuter innan ankomst väcktes vi av behaglig morgonmusik och fågelkvitter från högtalarna.

Jag tog mig med tunnelbanan från järnvägsstationen till min CouchSurfing värd Ray. Tunnelbanan här i Shanghai är modern men håller inte samma höga standard som den i Peking. Jag antar att tunnelbanan i Shanghai är några år äldre. Båda tunnelbanesystemen är dock skyltade både på kinesiska och på engelska och stationerna ropas också ut på båda språken, vilket gör det lätt att ta sig dit man vill med tunnelbanan för endast ett fåtal kronor.

I Peking används nästan alla tillgängliga ytor i tunnelbanan för reklam. Det är ljusboxar i det stortavelformat som vi är vana vid från Stockholm, hela väggar som är tapetserade med reklambudskap, gigantiska tv-skärmar, reklam på rulltrappornas ledstänger och till och med ljusreklam inne i tunnlarna. Inne i vagnarna visas det reklam på TV-skärmar, som omväxlande också visar de statliga nyhetssändningarna. Och så sitter det en liten reklamskylt på varje handtag som hänger ner från taket.

Tunnelbanorna är väl anpassade för synskadade med taktila plattor i golvet och punktskrift i vardera ände av ledstängerna. Tågen har särskilda platser för rullstolar men det finns ofta varken hiss eller rulltrappor som går i båda riktningarna till plattformarna.

En något skrämmande känsla var det idag att hamna längst fram på tunnelbaneplattformen med mängder av människor bakom mig och känna tåget rusa förbi bara tre decimeter från ansiktet.

Efter att jag frächat up mig efter min resa tog jag tunnelbanan i till Folkets park där jag var tvungen att ta av mig jackan eftersom himlen var klarblå och temperaturen passerat 20 grader. Från parken fortsatte jag till fots längs med Nanjing road som är Kinas och kanske en av världens livligaste gågator. Jag kunde inte gå många meter i taget innan någon kom fram: ”Herrn, kom och titta på min shopping. Vill du ha en klocka? Kläder? iPhone? Skor? Massage? Sex?” För varje gång man sa nej kom det ett nytt förslag på vad de kunde hjälpa till att sälja till en. Men det första erbjudandet var för det mesta en klocka och höll de på tillräckligt länge slutade det många gånger med ett förslag om att förmedla sex.

Under dagen har jag blivit inbjuden till inte midre än fem tecermonier. Märkligt hur alla som vill bjuda med mig dels är turister som just kommit till Shanghai precis som jag, dels hur de alla har någon koppling till Sverige och dels hur de, till skilnad från vad som är vanligt här, pratar bra engelska.

Efter promenaden längs med Nanjing road kom jag ner till Huangpu floden och fortsatte längs med strandpromenaden för att beundra skyskraporna på Pudong på andra sidan floden.

För att ta mig till Pudong och Shanghai World Financial Center där jag nu sitter kunde jag välja att gå i en turisttunnel (45 kronor), åka en turistbåt (100 kronor) eller köa med lokalbefolkninhen och ta en vägfärja (2 kronor). Ni får själva gissa vad jag valde.

Nu börjar det skymma i Shanghai och nedanför mina fötter börjar staden glittra i nattbelysningens alla färger.

0 kommentarer

Trackbacks/Pingbacks

  1. Tweets that mention Sämre kan man ha det | Magnus Kolsjö -- Topsy.com - [...] This post was mentioned on Twitter by Svensk Politik and Verklighetens folk!, AlliansensGräsrötter. AlliansensGräsrötter said: #allinsane Magnus Kolsjö: Sämre…