Så många ljud

Om jag skulle sammanfatta dagen i ett enda ord skulle det vara ljud, eller snarare oljud.

Idag började jag dagen med att promenera runt i de äldre delarna av Shanghai. Inklämt mellan de ständigt allt högre skyskraporna ligger ett antal kvarter med äldre bevarad eller i alla fall oriven bebyggelse. Trånga gränder dit solen knappt kan leta sig ner till vissa ställen. Tvätt som hänger på linor över gatorna och ut från ställningar som sticker ut från fönster och balkonger. Längst med gatorna finns det små, små butiker som specialiserat sig på en produkt. Och då menar jag verkligen en. Någon butik säljer knappar, en annan spetsar, en var specialiserad på kantband en annan på frukt och så vidare. Och det fanns inte bara en butik av varje. Särskilt lukrativ, att döma av antalet butiker, verkar spetsbranchen vara.

Det är synd att det inte går att fånga alla de dofter som finns i de gamla delarna av Shanghai på bild. Runt varje gathörn väntade en ny doft. Vissa var mer illaluktande men många var härligt aromatiska, friska och kryddiga. Här fanns det ett litet matstånd nästan var än man vände blicken. Mat på pinnar, wok, soppor och allt a nat man kan tänka sig.

Jag tog mod till mig och gick fram och beställde en wokad nudelrätt med ägg, några gröna blad, groddar, lök och kryddor. En fantastisk lunch för sju kronor som jag sedan satte mig på en liten mur och åt.

Men så var det det här med ljuden. Överallt lät det. Bilarna tutade, motorcyklarna tutade, trafikvakterna visslade i sina visselpipor, försäljarna ropade ut sina säljbudskap och flakcyklisterna ringde ihärdigt i sina bjällror. Om det finns några svenska politiker som tor att de har problem med ljudföroreningar i sin stad, då ska de åka hit och uppleva vad oljud verkligen är.

Under eftermiddagen besökte jag först Jing’an templet som balnd annat har Kinas största buddastaty av jade. Här doftade det härligt av rökelse redan vid entrén och templets murar klarade av att stänga ute ljudet från omvärlden utanför. Ett ögonblick av frid infann sig mitt i storstaden. Det var oerhört skönt och väl värt entrébiljettens 30 kronor.

Från templet begav jag mig till de franska kvarteren i Shanghai. Det har sagts mig att inget besök i Shanghai är komplett utan ett besök där, men jag var inte imponerad. Här kan man förvisso köpa äkta märkesvaror. Vägarna kantas av träd och låga pitoreska hus. Utbudet av mat och dryck är en blandning av inhemskt och europeiskt. Och man stöter på fler västerlänningar och färre personer som vill sälja på en saker på gatan än man gör på Nanjing road eller vid Bund där jag var i går. Men om det var dwet jag hade letat efter skulle jag ha åkt till exempelvis Frankrike. Då hade jag också sluppit mycket av de oljud som finns här.

När eftermiddagen började lida mot kväll önskade jag inget hellere än en stor park, lite grönska och lite stillhet. Förhoppningsvis ska Hangzhou dit jag beger mig i morgon kunna bjuda på det.