Det finns mycket att säga om Magdalena Anderssons debattartikel i DI tidigare i veckan om hur regeringen ska klara av att hantera de budgetpåfrestningar som flyktingsituationen innebär.
Finansministern inleder met att konstatera att ”Sedan regeringen tillträdde förra hösten har BNP vuxit med 3,9 procent, den högsta tillväxttakten på mer än fyra år.” Ska man följa Anderssons tidigare logik så är denna tillväxt Alliansens förtjänst eftersom regeringen tvingats att regera på Alliansens budget. – Detta har ju varit förklaringen till tappet i opinionen. Även de ökade investeringarna och den inskada arbetslösheten bör ju i logikens namn tillskrivas den politik som faktiskt har gällt, alltså den som utgår från Alliansens budget. Men detta är en parantes i sammanhanget.
Artikeln är i sin huvuddel framåtsyftande och det är också här de stora problemen med de lösningar som regeringen nu vidtar finns. För att klara budgettaket nästa år tidigareläggs vissa utgifter och betalas redan i år eftersom det i Alliansens budget finns utrymme under budgettaket.
Det kan vara en fungerande lösning att tidigare lägga tillfälliga satsningar som den ettåriga satsning på extra stöd till komaner som Alliansen gjorde under finanskrisen. Att trixa med löpande och återkommande utgifter som medlemsavgiften till EU är mindre klokt och skapar endast en tillfällig lösning.
Nu klarar regeringen budgettaket 2016 genom att betala delar av avgiften till EU i förskott men kostnaderna för den ökade invandringen kommer att finnas kvar i lång tid och behöva finansieras även 2017, 2018, 2019 och så vidare. Regeringen behöver alltså en långvarigare lösning än att ett år förskottsbetala vissa avgifter till EU.
I och för sig kan regeringen ge sig på ett liknande budgettrix 2017 och betala exempelvis delar av jordbruksstödet i efterskott, det har socialdemokratiska regeringar gjort förr. Men även om man senarelägger betalningarna för 2018 så måste skulden från 2017 betalas och det blir svårt att trixa fram ett nytt utrymme. Frågan är då om regeringen i en valårsbudget vill gå fram med kraftiga nedskärningar och/eller kraftiga skattehöjningar för breda väljargrupper eller kommer man göra en kraftig höjning av utgiftstaket och låna pengar för den löpande driften av staten och på så sätt överlämna problemen till nästa regering?
Foto: Magnus Selander/ Socialdemokraterna CC-BY-ND
0 kommentarer