Kristdemokratiska kvinnoförbundet har haft årskonferens i helgen och bland annat beslutat sig för att säga nej till upprustning av våra befintliga kärnkraftverk. Som argument för sin hållning framför de dels miljöhänsyn dels opinionsmätningar som visar att kvinnor är mer negativa till kärnkraft än män. Kvinnoförbundet anser därför att det är deras skyldighet att säga nej till kärnkraft.
Mot bakgrund av den kunskap vi idag har om växthusgaser och hotande klimatförändringar, har jag svårt att förstå att kvinnoförbundet håller fast vid 70-talets retorik där man målar upp kärnkraften som den sämsta tänkbara energikällan. Vi har idag inte tillgång till förnybara energislag som på kort sikt kan ersätta all den energi som kärnkraften förser oss med. Sett ur det perspektivet är det dålig förvaltarskap att säga nej till kärnkraften.
Kvinnoförbundets andra argument, att opinionsmätningar visar att kvinnor är mer negativt inställda till kärnkraft än män, visar bara på bristande ledarskap eller kanske till och med en bristande förståelse för vad ledarskap är.
Andreas Krohn varnade häromdagen för det han kallar sifokrati. En ordning där politikerna väjer undan från sin uppgift att förklara och argumentera för en viss hållning för att istället låta sig styras av opinionsmätningar.
Energi- och klimatfrågan är en stor och komplicerad fråga som kräver mycket av politikerna vad gäller folkbildning och argumentation. Att helt ge upp och falla undan för opinionsmätningarnas ögonblicksbilder som Kristdemokratiska kvinnoförbundet nu gör gagnar ingen.
0 kommentarer