Ni som förväntar er siffror på hur omfattande julhandeln är i Kina och vad det har för betydelse för världsekonomin kan sluta läsa nu. Något sådant kommer jag inte skriva om. Nej, jag tänkte istället berätta om mina högst personliga intryck av julhandeln här i Kunming så här 9 dagar innan jul.
Jag började min dag ganska långsamt idag med en lång pankaksfrukost då jag också passade på att planera lite för min resa de närmaste veckorna. Och försökte räkna ut hur jag ska göra för att komma i tid till flyget i morgon.
Efter frukosten letade jag upp en buss som gick mot centrum. Mitt första stopp blev ett något äldre köpcentrum straxt utanför de huvudsakliga affärsgatorna. Det var en blandning av marknad och galleria som hade väggar runt om men inte mycket till tak. Runt om köpcentret, på utsidan, fanns det en del juldekorationer och ett fåtal butiker antydde i sin skyltning att julen snart är här. Men ingen verkade springa benen av sig för det. Och de lokala handlarna inne i köpcentret gjorde inget väsen av att det snart är jul.
Nästa anhalt blev en liten kulturell paus. Jag gick in på Yunnans provinsmuseum. Muséet var mycket mindre än jag förväntat mig. I princip var det en utställning om Diankungariket som fanns här på 200-talet f.kr. samt en utställning med exempel från provinsens kulturliv.
Även om artefakterna i Dianutställningen var intressanta och fantasieggande blev utställninhen lite platt eftersom de flesta föremål var tagna ur sina sammanhang och uppradade på hyllor utan annan beskrivning än var de hittats och från vilken tidsepok de kom. Muséet besitter några världsunika fynd och det är synd att de inte har gjort mer av det. Jag skulle till exempelmgärna velat lära mig mer om oxens betydelse i Diankungarikets kultur. Varför har den en så framträdande plats i så många avbildningar? Och vad är historien bakom de många detaljerade bronsdiorama som finns från Diantiden?
Utställningen om kulturlivet var lika platt den. Inte ens museets vakter kunde hålla sig vakna.
Mellan provinsmuseet och de huvudsakliga affärsgatorna ligger några kvarvarande gamla kvarter. Här buktar fasaderna åt alla håll. Våningsplanen verkar vara redo att falla ner när som hellst. Många fönster saknar glasrutor. Och man ser tydliga brandskador lite här och där.
Trots det är stadsdelen full av liv. Här finns både butiker, bostäder och restauranger. I en butik hänger det hundskinn och väntar på hugade spekulanter. Straxt bredvid kan du få din egen varninsskylt graverad inklusive kinglisk översättning. Men det fanns nog inte ett julpynt så långt ögat nådde.
Vägg i vägg med de fallfärdiga gamla kvarteren ligger de nya shoppinggalleriorna och märkesbutikerna. Här flödar julmusiken och de flesta butiker har någon form av juldekoration. Om inte annat så finns det lite pliktskyldigt ett tomteklistmärke på dörren eller i skyltfönstret. Vissa har tvingat på sin personal att bära tomteluvor vilket helt uppenbart inte uppskattas av alla.
Det känns lite bisarrt att gå omkring bland tomtar, renar, granar och gltter i en dryg 20-gradig värme och solsken. Särskilt som det inte verkar vara någon annan än jag, och köpmännen, som verkar bry sig om julen. Jag har inte sett en enda kines bära omkring med en julklapp på stan.
Den stora affärsgatan har förutom gallerior och märkesbutiker också en traditionell torghandel. Här blandas alla möjliga dofter, färger och smaker. Kryddor, torkade bär, te, kött, tyg – allt säljs om vartannat. Här hittar man sådant man kan förvänta sig att finna i vilken svensk saluhall som hellst som kaffe, jordnötter och potatischips. Men det finns också torkade grishuvuden, rökta fiskyngel och algkakor.
Själv passade jag på att smaka på några jordnötter och ett te kokat på någon slags barr.
0 kommentarer