Några tankar om ID-kontroller

Många av mina vänner har engagerat sig i debatten om ID-kontroller och flera har gått med i Öresundsrevolutionen. Själv har jag dock inte sagt så mycket eftersom jag inte riktigt vetat i vilken ände jag ska börja. För det finns mycket att säga om ID-kontrollerna, dels om själva företeelsen som sådan samt om beredningen av förslaget om ID-kontroller och det praktiska genomförandet.

Om de nya ID-kontrollerna

Det är ingen tvekan om att de ID-kontroller som nu görs skadar integrationen i Öresundsregionen och att de kränker asylrätten. Regeringen framhåller i sin proposition att asylrätten inte kränks och menar att de som i och med ID-kontrollerna stoppas vid den svenska gränsen fortsatt kan söka asyl i andra EU-länder. Dock är hela tanken bakom lagen att förhindra människor att söka asyl i Sverige genom att förhindra dem att komma hit. Detta gör regeringen ingen hemlighet av och konstaterar kallt att endast 20 procent av de som söker asyl i Sverige har ID-handlingar som de kan uppvisa vid sin ansökan om asyl.

Om beredningen av ärendet

Det första jag reagerade på var att regeringen la ansvaret för att bereda ärendet på näringsdepartementet. I Regeringskansliet är det justitiedepartementet som ansvarar för frågor kring krisberedskap, allmän ordning och utlänningars rätt att vistas i Sverige. Jag har svårt att se att det ens med stor kreativitet går att motivera varför näringsdepartementet utifrån sina ansvarsområde skulle ansvara för en lag om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet. Den här typen av frågor ska hanteras av justitiedepartementet. Det är också där kompetensen kring de internationella regelverken och asylrätten finns.

Jag reagerar också på att förslaget till lagen om ID-kontroller aldrig har remissbehandlats. Istället för en traditionell remissbehandling som säkerställer transparens och en mångfald av perspektiv på de kommentarer som kommer in har regeringen delat med sig av ett utkast till proposition med ett fåtal myndigheter som sedan lämnat muntliga kommentarer eller anteckningar i mariginalen. Det gör att varken det förslag som myndigheterna kommenterat eller deras kommentarer är allmänna handlingar. Beredningen av förslaget är därför höljt i dunkel både för riksdagen som har fattat beslut om lagen och för allmänheten.

När nu regeringen inför ID-kontroller är det märkligt att de inte på något ställe i propositionen tar upp de relevanta frågeställningar som finns gällande bland annat asylrätt, myndighetsutövning, när och hur dansk lagstiftning ska tillämpas i samband med ID-kontrollerna och hur långtgående kraven på transportörerna ska vara. Senast transportöransvaret utvidgades (2002) gjordes det efter nästan 20 års vånda, två SOU:er, en Ds och ihärdiga påstötningar från EU. Inget av detta eller vilka avvägningar som nu gjort och som kan vara vägledande för tillämpningen av lagen presenteras i propositionen. Det är en av anledningarna till att det visat sig svårt att veta hur lagen ska tillämpas. Regeringen nämner i propositionen det transportöransvar som finns i utlänningslagens 9 kap 3 § och menar att de regler som införs med den nya lagen ska vara liknande. Regeringen verkar dock ha läst på dåligt då de regler som nu införts om ID-kontroller skiljer sig på flera avgörande sätt från utlänningslagens regler:

  • Enligt utlänningslagen ska en transportör kontrollera att någon som reser till Sverige från ett land utanför Schengen har pass och de tillstånd som krävs för att resa in i Sverige. Den nya lagen ger endast möjlighet att kräva ID-kontroller.
  • I utlänningslagen finns det tydligt beskrivet vilka uppgifter transportören ska registrera om resenären, hur de ska överföras till ansvarig myndighet samt när transportören ska radera dem. Det finns också hänvisningar till särskild lagstiftning om hur den ansvariga myndigheten ska hantera de uppgifter den får. Den nya lagen om ID-kontroller saknar allt detta.
  • Enligt utlänningslagen ska transportören betala en särskild avgift för den som kommit till Sverige utan giltiga tillstånd om det efter prövning (exempelvis prövning av asylansökan) visar sig att personen inte har rätt att stanna här. Enligt den nya lagen ska transportören betala en avgift om ID-kontroll inte genomförts.

Om det praktiska genomförandet

Vad gäller det praktiska genomförandet är det i det närmaste omöjligt för transportörerna att rigga de processer och system som krävs för att göra den registrering av att ID-kontroll har genomförts som krävs enligt det nya regelverket. Dels finns det praktiska svårigheter att upphandla, utveckla och testa system under jul- och nyårsledigheterna dels saknas det i princip helt riktlinjer om hur transportörerna ska visa att ID-kontroller genomförts. De brister som finns i ärendets beredning och i det regelverk som tagits fram undantar dock inte transportörerna från ansvar att skydda personuppgifter på ett korrekt sätt och att följa annan relevant lagstiftning. Även om transportörerna är privata företag och vissa delar av det praktiska arbetet med att genomföra ID-kontroller säkerligen kommer att bedömas efter dansk lagstiftning kan de vägledningar och rapporter som E-delegationen tagit fram vara till viss hjälp, främst Juridisk vägledning för verksamhetsutveckling inom e-förvaltningen och Checklista för jurister.

I och för sig kan man ifrågasätta om det överhuvudtaget behövs något IT-stöd eller att personuppgifter registreras i samband med ID-kontrollen. De krav som ställs är att ID-kontroller ska genomföras och att Polisen, med hjälp av Kustbevakningen och Tullverket, ska kontrollera att sådana kontroller görs. Det finns inga krav på att transportörer måste bevara bevis för att ID-kontroller genomförts under en viss tid så det enklaste borde vara att sätta en stämpel på handen på de som genomgått ID-kontroll. Denna stämpel kan sedan visas upp för Polisen vid gränskontrollen i Sverige.

Jag är ytterst tveksam till att transportörerna bör stoppa personer utan giltig ID-handling att resa till Sverige. Även om regeringen i sina motiv till lagstiftningen skrivit att syftet är att förhindra personer utan giltiga ID-handlingar att resa till Sverige så är det inte så lagen och dess sanktionsmöjligheter är utformade. Som jag påpekat ovan så tar den nya lagen, till skillnad från utlänningslagen, endast sikte på själva ID-kontrollerna. Så länge som en transportör kan bevisa att ID-kontroll har genomförts, oavsett resultatet av kontrollen, bör det alltså inte vara något problem att låta även personer utan giltiga ID-handlingar resa in till Sverige från ett annat schengenland. Genom att hasta fram en dåligt genomtänkt lagstiftning har regeringen alltså endast lyckas åstadkomma betydande problem för de som bor, arbetar och reser i Öresundsregionen samtidigt som de inte på något sätt gjort det de avsåg göra – begränsa inflödet av asylsökande till Sverige.

Om framtiden

För egen del går jag och hoppas på att Annie Lööf och Centerpartiet ska ta tag i frågan när riksdagen återsamlas och försöka väcka en motion med anledning av händelse av större vikt (med stöd av Riksdagsordningen 9 kap 15 §). Det går på goda grunder att hävda att de händelser vi nu ser, främst bristande informationssäkerhet och oklarheter kring id-handlingar där svenska medborgare hindras från att resa tillbaks till Sverige, inte kunde förutses eller beaktas vid den tidigare riksdagsbehandlingen på grund av den bristande beredningen och den forcerade riksdagsbehandlingen.

Foto: CC-BY Johannes Jansson/norden.org

Kommentera