Idag berättar tidningen Riksdag & Departement att Kristdemokraterna riskerar lämnas utanför beslutet om en ny lag gällande könsbyte.

I samma artikel verkar det som att Göran Hägglund nu definitivt sätter ner foten i frågan. Han säger att “det måste finnas någon slags ordning och reda i lagstiftningen”. Ett väldigt klart och tydligt uttalande särskilt mot bakgrund av att han för mindre än en månad sedan sade att han ville ha ytterligare betänketid i frågan.

Partistyrelsen bad också rikstinget om att få just ytterligare betänketid när Caroline Szybers, Erik Slottners och min motion om att avskaffa kravet på tvångssterilisering behandlades. Partistyrelsen skrev i sitt förslag till beslut:

Partistyrelsen delar motionärernas uppfattning om att könstillhörighetslagen behöver revideras. Men med hänvisning till frågans komplexitet och vikt, att lagen om könstillhörighet på ett mycket påtagligt sätt berör människor i ömtåliga situationer, förordar partistyrelsen att man inväntar med ett ställningstagande innan vi tagit del av remissinstansernas synpunkter på Socialstyrelsens förslag.

I debatten på rikstinget argumenterade partistyrelsens representant Maria Larsson delvis i ordalag som lutade åt ett avslag på motionen när hon sa:

Om man bestämmer sig för att byta kön och exempelvis går från att vara kvinna till att bli man så är det ett beslut man fattar och blir en ny juridisk person. Och då tycker inte vi att om den som bestämt sig för att bli man ska kunna fortsätta att föda barn och bli gravid utan att ett beslut är fattat om att byta kön och då bör även beslutet om könsbyte fullföljas.

Hon sa också att:

Dessutom har frågan naturligtvis ett barnperspektiv. Där det handlar om att barn vill kunna definiera en mamma och en pappa och här får vi inte det klargörandet.

Men något förslag om att avslå motionen kom aldrig från Maria Larsson och rikstinget fattade alltså beslut i enlighet med det skriftliga förslag som partistyrelsen lagt fram innan rikstinget.

Nu verkar det alltså som att Göran Hägglund ägnat sin semester åt att analysera de 70 remissvar som kom in på Socialstyrelsen utredning. Och utifrån den nya kunskap han nu har fått har han kommit fram till att det inte handlar om det som brukar benämnas barnperspektivet. Istället handlar frågan om att det måste finnas “ordning och reda” i lagstiftningen.

Jag undrar vilka remissvar han bygger den analysen på? Men den mest relevanta frågan är hur mycket det får kosta att ha “ordning och reda” i lagstiftningen?

Den tvångssterilisering som transsexuella som vill genomgå en könskorrigering i Sverige måste underkasta sig är en kränkning av människovärdet. Ingen människa ska påtvingas kroppsliga ingrepp mot sin vilja.

Skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp har i Sverige ansetts vara så viktigt att det skrivits in i grundlagen. Europarådets parlamentariska församling antog förra året en resolution där man uppmanar medlemsländerna att se till att transsexuella personer kan få en könskorrigering godkänd utan krav på att genomgå sterilisering. Europarådets kommissionär för männskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, rekommenderade nyligen i en rapport medlemsländerna att överge steriliseringar och andra medicinska tvångsbehandlingar som ett krav för att få en könskorrigering godkänd.

Europeiska parlamentariker och människorättsexperter är alltså överens om att tvångssteriliseringar innebär en kränkning av de männskilga rättigheterna. Trots detta verkar nu Göran Hägglund vara beredd att trampa på det människovärde som annars hålls så högt av Kristdemokraterna. Och detta bara för att han tycker att det behövs “ordning och reda” i lagstiftningen.

Är detta pris verkligen värt att betala för lite ordning?