Idag gör jag mina första inhopp i den pågående pridefestivalen i Stockholm. Klockan två i eftermiddag ska jag delta i en diskussion om HBT-certifiering av Svenska kyrkan och därefter, klockan fyra, ska jag leda ett samtal om homfobi och transfobi i vardagen.
Frågan om HBT-certifiering av Svenska kyrkan aktualiserades förra hösten när kyrkomötet, efter förslag från Socialdemokraterna, fattade beslut om att Svenska kyrkan ska HBT-certifieras. Frågan har därefter debatterats livligt både inom kyrkan och hbtq-rörelsen.
Själv tror jag att det varken är lämpligt eller möjligt att HBT-certifiera Svenska kyrkan eller något annat trossamfund. Det är inte RFSL:s uppgift att ”godkänna” det ena eller andra sättet att tro på. Däremot tror jag det är viktigt att ha en respektfull och löpande dialog om bemötandefrågor och samarbete i olika sociala frågor.
På fredag klockan fem ska jag leda ett samtal om på vilka villkor hbtq-personer släpps in i de kristna samfunden i Sverige.
Som uppvuxen i pingströrelsen är jag extra glad över att Pelle Hörnmark, som är ledare för pingströrelsen, har tackat ja till att vara med i samtalet. Övriga medverkande är Frida Ohlsson Sandahl, sociolog och medförfattare till boken ”Så att jag kan komma in – hbtq-frågor i Frälsningsarmen”, Jenny Dobers, regional kyrkoledare för Equmeniakyrkan i Region Stockholm, Maria Hansson Nielsen, tidigare pastor känd under epitetet ”rikshomofoben” numera transaktivist.
Seminariets huvudfrågeställning är: ”Vilket ansvar har de kristna samfunden för att omfamna hbtq-personer och hur ser det ut i olika samfund idag?”
För mig, som har fått ansvar att hålla i seminariet, är det viktigt att seminariet inte blir en arena för politik, pekpinnar eller påhopp utan att det får vara just en öppen och resonerande dialog som visar på de olikheter och likheter som finns, och som förhoppningsvis också kan väcka tankar och aptit för vidare samtal.
Utöver de tre seminarierna som jag medverkar i kommer jag på torsdag träffa en grupp homosexuella poliser från Ryssland som är här för att berätta om hur det är att vara homosexuell och polis i Ryssland.
Varför just kyrkan varför inte andra ställen ?homofobi behöver inte just vara i en kyrka