Bloggkarantän för partiledare

Uppsala Nya Tidning (UNT) förordar idag (måndag) på ledarplats att svenska partiledare och andra ledande politiker borde sättas i bloggkarantän över valrörelsen. Ledarredaktionen hävdar att svenska partier är fast i ett tänkande där kommunikation handlar om att föra ut ett budskap istället för att föra en dialog. Där kan jag till viss del hålla med UNT. Men sedan åberopar man Barack Obama för att ge stöd för sitt argument:

Att använda halva Barack Obamas segerrecept kommer inte att räcka långt i valet 2010. Obama blev inte president genom att sitta nätterna igenom och språka med ungdomar på internet. Men han fick folk att tala om honom på de nya medierna. Och om hans korta och kärnfulla budskap, sådant som ”change”. Presidentkandidatens strateger visste vad de gjorde och det skulle aldrig ha fallit någon in att lägga ut förslaget till sjukvårdsreform på Facebook.

Jag vet inte vad Obama har med svenska partiledares bloggande att göra. För det första så går det inte att vare sig kopiera hela eller halva Barack Obamas segerrecept i Sverige och förvänta sig samma resultat. Det finns för stora skillnader i hur politik och väljare fungerar för att det ska vara någon idé att ens tänka tanken. Det tror jag alla svenska partier är väl medvetna om. Däremot går det att dra lärdomar från det som har fungerat framgångsrikt i andra länder.

För det andra så tror jag inte det finns någon som tror att man når de stora massorna direkt via en statusuppdatering på Facebook eller Twitter eller via ett blogginlägg. Det är inte så sociala media fungerar. Men säg att du kanske når fram till 50 eller 100 personer som följer dig på Twitter eller Facebook för att de har förtroende för dig. De lyssnar på det du säger, läser de texter du delar med dig av och kanske engagerar de sig i en kort dialog. Hade detta varit ett torgmöte med tillfälligt förbipasserande medborgare med starkt varierande partisympatier så hade de flesta svenska politiker varit väldigt nöjda med 50 till 100 åhörare. Men det är här som sociala media skiljer sig från både torgmöten och vanliga traditionella media. Du talar till en publik som i väldigt stor utsträckning redan har ett förtroende eller intresse för dig och som har en förhållandevis hög villighet att föra vidare det du har sagt.

Det är den effekten som Barack Obama och hans kampanjmedarbetare uppnådde. Det är den effekten alla företag som nu ger sig in i de sociala medierna eftersträvar. Och det är den effekten, att dialogen flyttar från de digitala sammanhangen till samtal människor emellan på arbetsplatserna, vid köksborden och i snabbköpet som svenska partier hoppas uppnå i valrörelsen.

Men måste det vara partiledare ledande politiker som själva delar med sig av sina liv och tankar, Obama twittrade väl knappast själv?

Jag vet inte hur många av sina statusuppdateringar som Barack Obama skrev själv under kampanjen. Men de rörde allt möjligt från glassätande till tillkännagivande av nya reformförslag och frågor till motståndaren. Däremot tror jag att det är rätt av ledande politiker i Sverige att de själva är de som twittrar, bloggar och facebookar. Det finns flera anledningar för det. Dels handlar det om vår svenska tradition av öppenhet och relativa närhet mellan väljare och politiker. Dels handlar det om ärlighet och äkthet. Men, det handlar också om att vi i Sverige har något som amerikanska politiker inte behöver ta hänsyn till. Vi har jantelagen.

Den dagen som en svensk politiker blir ”för fin” för att tala direkt med sina väljare kan han eller hon städa sitt skrivbord, packa sin resväska och se fram emot ett liv utan motioner och voteringar. Och i det här fallet är jantelagen bra. Så ska det vara och det är därför som UNT har så fel.

Allt som våra ledande politiker gjort i form av blogginlägg och statusuppdateringar är inte skolexempel på hur man bäst utnyttjar de nya kanalerna. Men den slutsats man bör dra av det är väl snarare att många politiker har ett behov av att lära sig och att utveckla sin förmåga att använda sociala medier som en del av sin dialog med väljarna. Jag undrar vilka andra kunskapsbrister UNT vill avhjälpa med förbud istället för med utbildning?

Till sist: Visst var Barack Obamas korta och kärnfulla budskap viktiga men Facebook har varit ett flitigt använt verktyg i arbetet med sjukvårdsreformen. Även komplexa frågor vinner på att man för en dialog.