Mina nästan två veckor på Filippinerna är över om några timmar. Jag har haft en fantastiskt tid här tillsammans med JP och hans familj som visat en otrolig gästfrihet. Och jag har haft sköna stunder för mig själv när jag kunnat utforska Manila på egen hand, filosofera, läsa och skriva ett debattinlägg om Kristdemokraternas framtid som snart kommer att publiceras i ett debattforum nära dig.
I går blev det som den uppmärksamme kanske noterat inget blogginlägg. Jag somnade med Bilbo i knät efter viss sömnbrist tidigare under helgen.
I går besökte jag den gamla spanska delen av Manila, Intramuros. Egentligen finns det inte så mycket kvar av den gamla staden eftersom Manila bombades hårt under andra världskriget. Det sägs att Manila var den stad efter Warsawa som drabbades av mest förödelse under andra världskriget. Skillnaden är att här var det amerikanarna som bombade sin egen kolloni i motsats till Warsawa som till största delen försördes av de angripande tyskarna.
Manila led också svårt under den japanska ockupationspakten. Innan japanerna lämnade Manila ville de döda så många som möjligt. Det berättas att de till och med gick in på sjukhusen och kastade upp nyfödda barn i luften för att sedan fånga dem med sina svärdsspetsar.
Men de största förlustna bland civila uppstod när amerikanarna bombade den retirerande japanska armen. 120.000 civila dog i Manila till följd av det amerikanska bombregnet som förstörde i stort sett hela den gamla staden.
Så det finns en otäck och många gånger bortglömd historia här.
Man skulle kunna tro att filippinos avskyr USA och allt amerikanskt efter att först varit kolloniserade av USA och sedan utsatts för kraftiga amerikanska bombanfall under andra världskriget. Men så är det inte. Tvärt om. Även om det finns mycket nationell stolthet här så verkar det som om människor innerst inne vill vara amerikaner. Allt amerikanskt tas emot med öppna armar och politiker här har till och med kännt sig tvugna att stifta lagar för att bevara språket så att inte befolkningen ska börja prata engelska istället.
Så tillbaks till igår och Intramuros. Jag valde att ta en guidad rundtur i regnet. Som tur var var det mesta av rundturen inomhus. Men det var väl investerade 200 kronor och tre timmar. Jag brukar ju inte göra reklam här men ingen borde åka till Manila utan att ta Carlos Celdrans walking tour i Intramuros.
Idag har varit ganska händelselöst. Jag har ägnat dagen åt att packa och vila mig så det finns inga stora äventyr att berätta om. Ikväll tarvjag flyget tillbaks till Vietnam för att i morgon hamna i Hanoi och sedan spendera de närmaste tio dagarna i Hanoi, Hue och Da Nang.
0 kommentarer