Baguio är en ganska stillsam stad. Väldigt vackert belägen. Men topografin med de många bergen och dalarna gör det besvärligt att ta sig runt i staden. Och något som ser ut att vara väldigt nära visar sig snabbt vara ganska långt bort på grund av att man måste sicksacka sig fram. Och i allt detta sicksacakande kommer man lätt vilse.

Jag spenderade några timmar idag med att gå runt i staden och insupa atmosfären. Däremot bestämde jag mig från att avstå från att besöka grottor, gruvor och byar på bergstoppar eftersom jag haft en hel del värk i kroppen idag. Och semester handlar ju om att njuta av livet, inte pressa sig igenom ett förutbestämt program.

Istället har jag suttit på ett café och läst, skrivit, pratat med familj och vänner. Bara tagit det lugnt helt enkelt. Så även om det inte blir något spännande blogginlägg efter en sådan här dag, så är jag väldigt glad och nöjd med den. Och det är ju trots allt det som är det viktigaste.