fbpx

Grattis alla bakåtsträvare idag betalas det digitala varvsstödet ut

Det har skrivits mycket om den lagstiftning som ger möjlighet för privata företag att bedriva polisiär verksamhet. Henrik Alexandersson skriver till exempel i Expressen idag om att IPRED-lagen bara kommer att stoppa amatörer.
Men det är egentligen inte IPRED-lagen som är problemet, det är själva tankesättet bakom och de konsekvenser det får. Många av Sveriges jurister och politiker har gett vika för musik-, film-, och mjukvarubranschens synsätt att den tekniska utvecklingen är av ondo och därför måste omgärdas av en kraftfull reglering. Därför har man ägnat år åt att bekämpa den rörelse som verkar för att förverkliga de löften om öppenhet och socialt nätverksbyggande som internet ger.

Vad ska staten ha webb 2.0 till?

Med risk för att för alltid bli stämplad som en nörd så måste jag trots allt säga det: Jag tycker att det pratas alldeles för lite förvaltningspolitk i den offentliga debatten. Särskilt märkligt tycker jag det är att frågor om e-förvaltning röner så lite intresse. I flera andra länder, och även inom EU:s institutioner som inte brukar ses som demokratins och öppenhetens högborg, diskuteras frågor om Internet som ett verktyg för social dialog. Hur kan vi nyttja de möjligheter som webb 2.0 ger? Hur ökar vi medborgarnas insyn och medverkan i förvaltningen? Vilka positiva resultat kan vi nå om den information som finns i offentlig sektor släpps fri så att andra kan utveckla tjänster med hjälp av den?