Svårare än man tror att bilda en mittenregering

Socialdemokraterna och många politiska förståsigpåare vurmar i dagens oklara parlamentariska läge för en “blocköverskridande mittenregering”. Med detta förstås en regering som leds av Socialdemokraterna och där Centerpartiet och Liberalerna ingår, eller i alla fall ett av partierna. Att en sådan regering är blocköverskridande är otvivelaktigt men är det verkligen en mittenregering på annat sätt än ett tänkt genomsnitt av partiernas ståndpunkter?

Inför valet samlade SVT in svar på ett antal politiska frågor från partierna och deras kandidater. Detta resulterade i SVT:s Valkompass men också i infografik där partierna och deras kandidater placerades in både på den så kallade GAL-TAN-skalan och den traditionella höger-vänsterskalan.

Jag är egentligen ingen anhängare av GAL-TAN eftersom jag anser att modellen säger mer om de som konstruerat den än om de partier eller personer man försöker placera in i den. GAL-TAN har tagit en uppsättning värden grönt, alternativt och libertarianistiskt, och ställt de mot en annan uppsättning värden motsatsen traditionellt, auktoritärt och nationalistiskt som att dessa tre alltid existerar tillsammans och alltid står i motsats till varandra. Sanningen är ju den att det går att vara både grön, nationalistisk och traditionell; grön, traditionell och libertarianistiskt; eller alternativ, auktoritär och nationalistisk och så vidare.

Men tillbaks till hur partierna och deras kandidater placeras i SVT:s undersökning.

Enligt den traditionella höger-vänsterskalan är det Sverigedemokraterna som ligger närmast mitten. Sedan är det ett stort tomrum tills man kommer till Centerpartiet och Miljöpartiet på varsin sida om mitten tätt följda av Kristdemokraterna och Liberalerna till höger.

En mittenregering efter den traditionella höger-vänsterskalan skulle då komma att ledas av Jimmie Åkesson och bestå av Sverigedemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet. En sådan regering skulle samla 151 av riksdagens ledamöter bakom sig och skulle utan problem kunna få igenom sin politik i riksdagen.

Nu behöver man ju inte vara raketforskare för att förstå att vi aldrig kommer att få en sådan regering, även om det i traditionella termer skulle vara det närmsta en mittenregering vi skulle kunna komma. En regering med Sverigedemokrater, Centerpartister, Liberaler och Miljöpartister står för långt ifrån varandra i viktiga värderingsfrågor för att kunna regera tillsammans.

Om vi istället utgår från partiernas position på GAL-TAN-skalan, hur skulle en mittenregering då se ut?

Ja, då närmar vi oss den som Socialdemokraterna och de politiska förståsigpåarna vurmar för. Liberalerna ligger så gott som i mitten och följs sedan av Socialdemokraterna och Centerpartiet på GAL-sidan. Närmast efter Centerpartiet kommer Moderaterna tät följt av Kristdemokraterna på TAN-sidan.

Här kan vi nu tänka oss två lösningar. En regering där Alliansen vill räkna sig som en del i koalitionen och jämföras med Socialdemokraterna. Då skulle statsministerposten gå till Ulf Kristersson och regeringen skulle stödjas av hela 242 ledamöter i riksdagen. En annan lösning är att Moderaterna väljer att stå utanför för att undvika bildandet av en storkoalition där väljarnas möjlighet att rösta på oppositionspartier försämras dramatiskt. I ett sådant läge skulle Stefan Löfven bli statsminister och regeringen skulle ha 173 av riksdagens ledamöter bakom sig, ett fullt tillräckligt stöd för att få igenom sin politik.

Detta är nog heller inte en mittenregering vi lär få uppleva. Det ska mycket till för att Socialdemokraterna ska ta in Kristdemokraterna i en regering och Kristdemokraterna vill inte ha en Socialdemokratiskt ledd regering.

Om man skulle lyckas övervinna partiernas ovilja mot varandra så finns det fortfarande ett stort avstånd mellan partierna på den traditionella höger-vänsterskalan som mycket av den politik en regering har att ta ställning till handlar om. Frågor om vad som ska prioriteras i statsbudgeten, välfärdens utformning och omfattning, reglerna för arbetsmarknaden med mera; allt detta är i huvudsak frågor som har olika svar beroende på vart på höger-vänsterskalan du befinner dig.

Min slutsats av detta är att det är lätt att drömma om blocköverskridande mittenregeringar men det är betydligt svårare att få till stånd en som fungerar i praktiken.

https://www.svt.se/special/hur-lika-ar-kandidaterna-sina-partier/

Kommentera