Ingen ny regering i sikte

Snart tre veckor sedan valdagen och ännu ingen ny regering i sikte. Efter de uttalanden som gjordes i samband med gårdagens talmansrunda är det tydligt att några, om inte alla, partier måste överge de positioner de intog innan valet.

Statsministeromröstningen i tisdags visade att det inte finns något stöd för dagens S-, MP-regering med stöd av V. Stefan Löfvens bestämda nej till att släppa fram en alliansregering, Annie Lööfs och Jan Björklunds bestämda nej att ingå i en alliansregering som är beroende av SD och Jimmie Åkessons bestämda nej att släppa fram en regering som inte pratar med SD utesluter också en alliansregering. En enpartiregering med antingen S eller M eller en liten mittenregering med C och L skulle vara alldeles för svag, då återstår i princip bara två alternativ. En blocköverskridande regering eller en regering med M och KD.

En blocköverskridande regering skulle behöva bestå av S, C, L och MP för att kunna få igenom sin politik vid de tillfällen M och KD har gemensamma motförslag som stöds av SD. Men för att en blocköverskridande regering ska komma till stånd krävs både att C och L backar från sina uttalanden i valrörelsen att de vill se Ulf Kristersson som statsminister och att V eller SD släpper sitt krav på att ha inflytande över en regerings politik för att släppa fram den. Om inte V eller SD släpper sitt krav på inflytande så måste M eller KD bryta mot sitt löfte i valrörelsen att byta ut Stefan Löfven.

Man behöver också fråga sig vilken politik en blocköverskridande regering av detta slag skulle kunna föra. S och C har direkt motsatta positioner i frågor som rör arbetsrätt. Vad gäller skatter står S på en sida och C och L på en annan. I miljöpolitiken har C men framförallt L hårt kritiserat MP:s hållning, det samma gäller skolpolitiken.

En regering bestående av M och KD måste ha ett budgetsamarbete med C och L men kommer ändå vara beroende av SD:s aktiva eller passiva stöd. Det kräver att någon lyfter på luren och slår SD en signal. En sådan lösning skulle kräva att C och L släpper fram en regering som är beroende av SD men de kan samtidigt lyfta fram att de, precis som de lovat, inte sitter i en regering som är beroende av SD.

En regering bestående av M och KD kan ta sin utgångspunkt i Alliansens gemensamma politik och söka samarbete över blockgränsen i stora och långsiktiga politiska frågor.

Av de två regeringsbildningar som idag synes möjliga tror jag att den regering som skulle vara enklast att bilda och som skulle ha bäst möjligheter att kunna enas om en politik och få den igenom riksdagen är en regering bestående av M och KD som har ett budgetsamarbete med C och L. En sådan regering kräver att färre partier gör avsteg från sina positioner och den kräver också avsteg som är mindre. C och L kan både hävda att de inte sitter i en regering som är beroende av SD och att de håller samman Alliansen.

Min gissning: om några dagar slår M:s partisekreterare Gunnar Strömmer en signal till SD:s partisekreterare Richard Jomshof för att berätta vilken politik som en M, KD-regering kommer att föra samt att en sådan regering kommer bjuda in alla riksdagens partier till samtal om migrationspolitiken.

Kommentera