Jag lovade redan i onsdags kväll att skriva ett svar på Nicklas Lundblads gästblogg hos Mary X Jensen på Mina moderata karameller, så jag antar att det är hög tid att jag gör slag i saken.
Nicklas undrar om politiker verkligen kan hålla på med sociala medier och anlägger, vilket han också medger, en något grinig ton med utgångspunkt i Kremls nystartade YouTube-kanal. Jag tycker mig också kunna anat något av en ångest över papperstidningars och annan gammelmedias tynande tillvaro. En kanske något hårddragen tolkning av Nicklas text skulle vara att valda och väljare ska banne mig inte kommunicera direkt med varandra utan snällt gå genom det filter som Ander, Bonnier, Hamrin, Hjörne, Schibstedt och Stenbeck tillhandahåller.
I sitt inlägg pekar Niklas på riskerna med vänskapskorruption. Men jag vet inte om det är helt fel om vi i framtiden får politiker som fattar beslut på grund av att hon eller han har [mer]
Mejeriföretaget Milko gör, på DN-debatt, idag en stor poäng av att de nästa vecka höjer priset på mjölk med en krona per liter. Anledningen till prishöjningen är, hör och häpna, sjunkande världsmarknadspriser. Världsmarknadspriset har enligt Milko sjunkit med så mycket som 31 procent.
Jag har ingen anledning att betvivla detta. Men jag undrar: Vart tog de pengarna vägen Milko?
Jag har på senare tid noterat att jag betalar upp emot nio kronor för en liter mjölk. Det pris jag betalar för mjölk har alltså inte sjunkit med 31 procent sedan 2007. Det har istället ökat. Den enkla logiken måste då vara att om jag betalar ett högre pris idag än tidigare och mjölkbonden får mindre betalt för sin mjölk, så måste mejeriföretag som Milko behålla avsevärt mycket mer pengar i sin egen ficka. Så vad prishöjningen nästa vecka egentligen handlar om är att Milko med gott samvete ska kunna behålla den ökade [mer]
Det har skrivits mycket om den lagstiftning som ger möjlighet för privata företag att bedriva polisiär verksamhet. Henrik Alexandersson skriver till exempel i Expressen idag om att IPRED-lagen bara kommer att stoppa amatörer.
Men det är egentligen inte IPRED-lagen som är problemet, det är själva tankesättet bakom och de konsekvenser det får. Många av Sveriges jurister och politiker har gett vika för musik-, film-, och mjukvarubranschens synsätt att den tekniska utvecklingen är av ondo och därför måste omgärdas av en kraftfull reglering. Därför har man ägnat år åt att bekämpa den rörelse som verkar för att förverkliga de löften om öppenhet och socialt nätverksbyggande som internet [mer]
Mina ständiga frustrationer med SL:s nya biljettsystem SL Access fortsätter. Problemen med inpassering är dagligt återkommande. Den exakthet som krävs vad gäller hur man står i spärren, med vilken hastighet och på vilket avstånd man för kortet över läsaren är rent av löjlig. Borta är den tid då man med andan i halsen och händerna fulla kunde trixa upp sitt SL-kort ur fickan och hastigt passera spärren. Nu krävs i princip en fri hand och ett någorlunda lugnt sinnelag för att man ska kunna nyttja storstadens kollektivtrafik.
Detta problem finner jag något märkligt eftersom exempelvis London, som har ett liknande system, har lyckats att konstruera det så att det är anpassat till stressade storstadsbor med händerna fulla och tankarna någon annanstans än på hur man ska passera lokaltrafikens [mer]
Med risk för att för alltid bli stämplad som en nörd så måste jag trots allt säga det: Jag tycker att det pratas alldeles för lite förvaltningspolitk i den offentliga debatten. Särskilt märkligt tycker jag det är att frågor om e-förvaltning röner så lite intresse. I flera andra länder, och även inom EU:s institutioner som inte brukar ses som demokratins och öppenhetens högborg, diskuteras frågor om Internet som ett verktyg för social dialog. Hur kan vi nyttja de möjligheter som webb 2.0 ger? Hur ökar vi medborgarnas insyn och medverkan i förvaltningen? Vilka positiva resultat kan vi nå om den information som finns i offentlig sektor släpps fri så att andra kan utveckla tjänster med hjälp av [mer]
English