Sommaren 2010 arrangerade Kristdemokraterna i Stockolms stad och län gemensamt ett seminarium under Pridefestivalen. Seminariet var välbesökt och möttes av positiva reaktioner både inom och utom partiet.

Pridefestivalen är ett av sommarens största event i Stockholm som både lockar många besökare och leder till mycket publicitet i media. Tyvärr handlar veckan dock ofta om negativ publicitet för Kristdemokraternö då partiet upplevs stå utanför arbetet för att alla människors lika värde och rättigheter också i realiteten ska omfatta HBTQ-personer.

Festivalen arrangeras av den ideella föreningen Stockholmpride där både enskilda personer, företag och organisationer kan vara medlemmar. Ett medlemsskap för en förening kostar 100 kronor per år och 100 medlemmar dock högst 1000 kronor. Föreningar får också en röst per 100 medlemmar dock högst 10 röster. Flera stockholmspartier/ partianknutna föreningar är medlemmar i Stockholmpride.

På sin hemsid redovisar föreningen följande partipolitiska medlemmar: HBT-s Stockholm, HBT-socialdemoktater, Homo- bi- och transliberaler, Moderaterna i Stockholmsstad, Öppna moderater, Miljöpartiet de Gröna, Vänsterpartiet Storstockholm, Homosexuella socialister. De flesta etablerade partier, utom Centerpartiet och Kristdemokraterna, finns alltså med bland medlemmarna som har möjlighet att vara med och utforma ett av Stockholmsregionens mest publikdragande och omskrivna arrangemang.

Det är dags för Kristdemokrterna att tydligt visa att man inte har något emot HBTQ-personer och att man gärna är med och tar ansvar för Pridefestivalen i Stockholm. Föreningen Stockholm Pride är till för alla som känner sig delaktiga i och respekterar den kultur som har sina rötter i homosexuellas, bisexuellas och transpersoners liv och vill vara med och manifestera detta genom den årliga kulturfestivalen Stockholm Pride.

Jag yrkar att Distriktsstämman beslutar att:
Kristdemokraterna i Stockholms län ska ansöka om medlemskap i föreningen Stockholm Pride.

”Dags för generationsskifte i landstinget”

Så rubricerar en ung kristdemokrat, Magnus Kolsjö, sin deklaration att kandidera till Stockholms läns landsting, publicerad för ett par dagar sedan. Jag får ett mycket gott betyg av Magnus, vilket jag tacksamt noterat. ”Men jag tror att vi behöver ett generationsskifte och förnyelse i landstinget”, skriver Magnus. Deklarationen återfinns på Magnus blogg, på Facebook, mm. Jag har ingenting emot att bli utmanad. Tvärtom. Och nu ser jag med särskild spänning fram emot partidistriktets provval under oktober månad.

Jag tycker att det är bra med unga frejdiga personer med ambitioner. Eftersom jag, 66 år gammal, namnges i deklarationen, så finner jag anledning att reflektera kring behovet av generationsskifte i vårt landsting. Magnus antyder att jag, bland andra, varit med så länge i landstingspolitiken att mitt politiska inflytande nu är begränsat eftersom den politiska makten vuxit samman med förvaltningsapparaten. Det skulle komma till uttryck i att jag i stället för att vara medborgarnas röst in emot förvaltningen, försvarar förvaltningarna gentemot medborgarna. Jag hoppas, att han tagit miste.

Själv befinner jag mig i slutet av min fjärde landstingsperiod. Mina ansvarsområden har skiftat. Jag började som ordförande i Omsorgsnämnden och parallellt med det ordförande i Tandvårdsnämnden. Så kom en period utanför landstinget och efter 1998 års val var jag ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Perioden efter i opposition var inte fruktlös. Arbetet för att etablera ett särskilt organ för att få upp patientsäkerhetsfrågorna på agendan lyckades till sist och är i dag en alldeles naturlig och självklar del av hälso- och sjukvårdens utvecklingsarbete. Nu har jag förmånen att få politiskt leda forsknings- och utvecklingsarbetet, patientsäkerhetsarbetet och beredningen av Nya Karolinska.

Kristdemokraternas insatser under tre majoritetsperioder skäms inte för sig. Låt mig ge några exempel på renodlade kristdemokratiska initiativ:

• Tandvårdspengen, den första i landet som gav barn och unga och deras föräldrar möjlighet att välja Folktandvården eller privat tandläkare för barnens munhälsa. Nu har alla landsting infört modellen
• Vårdguiden, en it-baserad sjukvårdsinformation mm. mm. som nu är en efterföljansvärd förebild
• Vårdens värdegrund, ett arbete och dokument som är ett omvittnat, både nationellt och internationellt, initiativ som vi etablerade i Stockholms läns landsting i politisk enighet
• Avgiftsfri influensavaccinering av personer över 65 år
• Pneumokockvaccinering av små barn
• Kvalitetsupphandling av geriatrisk vård
• Vision och program för landstingets engagemang i forskning och utveckling (beslutas i landstingsfullmäktige kring årsskiftet 2009-2010)

Kristdemokraterna har i politisk samverkan med allianspartierna medverkat i

• Etableringen av många personaldrivna vårdenheter
• Konverteringen av St. Görans sjukhus till privat drift
• Beredning och etablering av Nya Karolinska
• Etableringen av Vårdval Stockholm mm. mm

Det finns mycket att lära av Stigs imponerande insatser genom åren. Men detta är lite av min poäng: Valet 2010 handlar inte om historen utan om framtiden. Det handlar om att motverka den hemmablindhet som många år inom samma verksamhet lätt leder till och istället få in ett nytt perspektiv. Det handlar av att med ödmjukhet och respekt lära av historien men att samtidigt, med en ny generation, satsa för framtiden.

Jag har funderat hela sommaren och pratat med vänner och bekanta. Och efter allt funderande har jag nu bestämt mig för att satsa på landstingsvalet 2010.

Vi har ett oerhört duktigt och respekterat landstingsråd i Stig Nyman. Han har mer än någon annan verkat för att sätta patientsäkerheten och patientens upplevelse av vården i centrum. Han har också spelat en avgörande roll för planerna för det nya Karolinska sjukhuset i Solna. Men jag tror att vi behöver ett generationsskifte och förnyelse i landstinget.

I Stockholms läns landsting har flera ledande politiker varit aktiva i landstingspolitiken så länge att den politiska makten vuxit samman med förvaltningsapparaten. Istället för att vara medborgarnas röst in mot förvaltningen, har politikerna allt mer blivit förvaltningens försvarare gentemot medborgarna. Istället för att på medborgarnas uppdrag styra förvaltningen, har politikerna överlåtit mycket av makt och initiativförmåga åt tjänstemännen. Förtroendevalda deltidspolitiker är frustrerade över att det endast går att ändra på marginalen i de förslag till budget som tjänstemännen lägger fram. Tjänstemän fattar på eget bevåg beslut om miljardupphandlingar och vad gäller den viktiga regionplaneringen är det regionplanedirektören som presenterar tankar om Stockholmsregionens framtid på Regionplanekontorets hemsida.

De lojalitetsband som skaps genom mångårigt nära samarbete mellan ledande politiker och tjänstemän måste brytas. De folkvalda ska ha sin främsta lojalitet till de medborgare som valt dem till sina företrädare.

Jag vill i nära dialog med Stockholmsregionens invånare arbeta för att utveckla Stockholm till en region som präglas av frihet, trygghet och tillväxt. Landstinget måste bli bättre på sina huvuduppgifter att ge medborgarna en god vård och att erbjuda vår region goda förutsättningar att växa genom en god kollektivtrafik och fungerande infrastruktur.

Vi behöver fortsätta att utveckla och förbättra vårdvalet. Vårdval Stockholm har både skapat en valfrihet för patienterna och förkortat den tid man behöver vänta för att få träffa en läkare. Men reformen har också mött kritik från såväl vårdpersonal, kommuner som samarbetar med landstinget och patienter. Jag vill lyssna på den kritik som finns och arbeta tillsamman med våra vänner i Alliansen för att förbättra det vårdval som redan betytt så mycket för att förbättra tillgängligheten och kvaliteten i vården.

Stockholms län består både av storstad och glesbygd. Jag vill arbeta för att det ska finnas goda förutsättningar för att bo och arbeta i hela Stockholms län. Idag tvingas de som bor i skärgården och pendlar in till arbetet på fastlandet att betala nästan dubbelt så mycket för sina pendlarresor som de som bor inom det område som trafikeras av SL. Det är också dyrt för fastlandsboende och turister att besöka skärgården.

Jag vill slå ihop SL och Waxholmsbolaget och låta alla kollektivtrafikresor i Stockholms län omfattas av en och samma taxa. Detta kommer att innebära en marginell prishöjning på SL:s periodkort och biljetter. Men det kommer innebära en stor förändring för de som bor varaktigt i skärgården och för skärgårdsturismen.

Vi behöver göra prioriteringar i landstingets budget. Landstinget bör fokusera på sina huvuduppgifter sjukvård, regionplanering och kollektivtrafik. Vi måste ställa oss frågan hur mycket pengar det är rimligt att satsa på att locka filminspelningar till Stockholmsområdet och att utveckla avant garde cirkus när patienter väntar på vård och kollektivtrafiken dras med kapacitets- och punktlighetsproblem? Vi måste också fråga oss varför det politiska inflytandet över kulturen ska vara så stort? Jag vill istället undersöka möjligheten att ge en kulturcheck till de grupper som har svårt att själva betala för kulturupplevelser.

Om ett år är det val till landstinget. Jag hoppas att få diskutera med dig hur vi tillsammans bör utveckla Stockholmsregionen de närmaste fyra åren. Anmäl dig som anhängare på min Facebooksida och låt diskussionen ta fart.

Detta problem finner jag något märkligt eftersom exempelvis London, som har ett liknande system, har lyckats att konstruera det så att det är anpassat till stressade storstadsbor med händerna fulla och tankarna någon annanstans än på hur man ska passera lokaltrafikens biljettspärrar.

Nu var det dock inte detta som väckte min frustration idag på morgonen utan det faktum att mitt kort gått ut. Att giltigheten är begränsad är fullt normalt men det som förvånar är att jag bara fick en dags förvarning på att det höll på att gå ut. I fredags fungerade kortet normalt och gav bara en grön signal. I helgen höll jag mig hemomkring. Och så igår fick jag för första gången en gul signal i spärren.Det kan vara så att SL erbjuder tre dagars förvarnning på att kortet håller på att gå ut men med tanke på helger kanske denna tid borde vara fem dagar.

Det hade inte varit något problem att kortets giltighet gått ut om man kunde förnya sin biljett på stationen. Men se så fungerar det inte. SL har valt att kraftigt ransonera försäljningsställena för de nya biljetterna. Visst finns det en försäljningsautomat på min station men på skärmen lyser bara en röd text att den inte är i bruk.

Jag har svårt att sätta fingret på vad det beror på att mycket i SL-trafiken verkar vara så dåligt anpassat till trafikanternas behov. Kanske beror det på att de som styr SL och ansvarar för utvecklingen av lokaltrafiken använder alldeles för lite av sina egna tjänster i sin egen vardag.