Noterar att vårt nuvarande kristdemokratiska landstingsråd Stig Nyman skrivit ett extra veckobrev där han bemöter mitt påtsående att det är dags för ett generationsskifte i landstinget. Stig räknar upp alla de bra saker som han medverkat till att genomföra de senaste 18 åren. Han har en beundransvärd ”track record” som jag gärna delar med mig av till bloggens läsare eftersom Stigs senaste reflexioner inte finns tillgängliga på nätet.
”Dags för generationsskifte i landstinget”
Så rubricerar en ung kristdemokrat, Magnus Kolsjö, sin deklaration att kandidera till Stockholms läns landsting, publicerad för ett par dagar sedan. Jag får ett mycket gott betyg av Magnus, vilket jag tacksamt noterat. ”Men jag tror att vi behöver ett generationsskifte och förnyelse i landstinget”, skriver Magnus. Deklarationen återfinns på Magnus blogg, på Facebook, mm. Jag har ingenting emot att bli utmanad. Tvärtom. Och nu ser jag med särskild spänning fram emot partidistriktets provval under oktober månad.
Jag tycker att [mer]
Om ett år är det val till kommuner, landsting och riksdag. Och även om planeringen för valet har pågått länge är det först nu som det blir mer verkligt på ett personligt plan. I veckan går nämligen tiden ut för att ta ställning till ifall man vill ställa upp i Kristdemokraternas provval i Stockholm.
Jag har funderat hela sommaren och pratat med vänner och bekanta. Och efter allt funderande har jag nu bestämt mig för att satsa på landstingsvalet 2010.
Vi har ett oerhört duktigt och respekterat landstingsråd i Stig Nyman. Han har mer än någon annan verkat för att sätta patientsäkerheten och patientens upplevelse av vården i centrum. Han har också spelat en avgörande roll för planerna för det nya Karolinska sjukhuset i Solna. Men jag tror att vi behöver ett generationsskifte och förnyelse i landstinget.
I Stockholms läns landsting har flera ledande politiker varit aktiva i landstingspolitiken så länge att den [mer]
Mina ständiga frustrationer med SL:s nya biljettsystem SL Access fortsätter. Problemen med inpassering är dagligt återkommande. Den exakthet som krävs vad gäller hur man står i spärren, med vilken hastighet och på vilket avstånd man för kortet över läsaren är rent av löjlig. Borta är den tid då man med andan i halsen och händerna fulla kunde trixa upp sitt SL-kort ur fickan och hastigt passera spärren. Nu krävs i princip en fri hand och ett någorlunda lugnt sinnelag för att man ska kunna nyttja storstadens kollektivtrafik.
Detta problem finner jag något märkligt eftersom exempelvis London, som har ett liknande system, har lyckats att konstruera det så att det är anpassat till stressade storstadsbor med händerna fulla och tankarna någon annanstans än på hur man ska passera lokaltrafikens [mer]