Att företag och kommuner kan ha nytta av lokaliseringstjänster för att stärka sina kundrelationer och öka besöksaktiviteten har vi sett exempel på exempelvis hos Starbucks och Chicago. Explore Chicago har en lista över besökstips på Foursquare som borde få Stockholm Visitors Board att böra fundera på om det inte är dags att ta bort betaetiketten på hemsidan och ägna [mer]]]> Att koppla ihop personer platser och händelser har alltid varit viktigt i vårt sociala umgänge. Många av våra relationer definieras utifrån var och när vi har träffat en viss person. Vår historia bygger på att vi kopplar samman vissa personer med bestämda platser och tidpunkter. Även om det inte borde komma som en överraskning för någon att de eviga frågorna var, när, hur, vem och varför nu börjar besvaras genom enkla sociala verktyg på internet, är vi nog många som inte tänkte tanken innan Brigthkite, Google latitude, Gowalla och Foursquare dök upp.

Att företag och kommuner kan ha nytta av lokaliseringstjänster för att stärka sina kundrelationer och öka besöksaktiviteten har vi sett exempel på exempelvis hos Starbucks och Chicago. Explore Chicago har en lista över besökstips på Foursquare som borde få Stockholm Visitors Board att böra fundera på om det inte är dags att ta bort betaetiketten på hemsidan och ägna sig åt andra saker i den digitala världen än att verka vara inne.

Om Chicagos satsning känns för stor att försöka ta efter så går det ju alltid att börja med ett mer begränsat projekt. Varför inte göra något liknande som HBO har gjort för sin nya serie How to make it in America som hade svensk premiär igår? Börja med att lägga in alla platser från Stadsmuseets Stieg Larsson vandringar och ge på så sätt en bättre möjlighet för de som vill uppleva Millenniumböckernas miljöer på egen hand. Eller ska Skåne och Ystad bli först med att kopiera idén för att skapa nya möjligheter för de som vill följa i Kurt Wallanders spår?

Okey, så företagen kan stärka sina varumärken och kommunerna kan få turisterna att besöka fler platser under sin vistelse, men vad får jag ut av det som privatperson och vem är intresserad av var jag är?

Jag tror att man kan ha nytta av tjänsterna på flera sätt:

• Man kan ta del av erbjudanden som företag kan ge till trogna besökare.
• Man kan använda den information och de tips som är knutna till specifika platser.
• Man kan enkelt se om ens vänner är i närheten och arrangera spontana möten.
• Man kan lära känna sina vänner och bekanta bättre.

Foursquare och Gowalla är också delvis utformade som spel vilket kanske inte kan ses som en nytta men kan vara väl så roligt för den tävlingsinriktade.

Och vem är då intresserad av att veta var jag är förutom den potentiella inbrottstjuven? Jag tror att personer, företag och organisationer som jag på något sätt har en relation till är intresserad av att veta var jag är. Självklart varierar intresset från person till person och mellan olika företag och organisationer. Mitt favoritcafé har inget intresse av att veta när jag är på jobbet eller i mataffären men kan ha ett intresse av att veta när jag är där och hitta sätt att öka min besöksfrekvens. Mina vänner kanske inte bryr sig om att jag kommer hem sent från jobbet men är mer intresserade av att veta om vi är i närheten av varandra och kan träffas spontant.

Mitt problem med lokaliseringstjänster har inte varit att se nyttan, den kommer alltid att uppenbara sig och någon kommer alltid komma på nya användningsområden. Mitt problem har varit att det har funnits flera olika intressanta tjänster och att alla mina vänner inte använder samma tjänst. Så en kort period använde jag Brightkite parallellt med Google latitude för att kunna visa min position på min blogg. Sedan lämnade jag Brightkite för Gowalla men höll kvar i Google latitude. Och från Gowalla gick jag över till Foursquare och då övergav jag också Google latitude och hoppades kunna använda Foursquares api för att publicera min position på bloggen.

Varför inte fortsätta använda alla de olika tjänsterna, de är ju gratis, kanske vän av ordning frågar sig. Det beror på att jag är alldeles för lat för att uppdatera tre eller fyra lokaliseringstjänster varje gång jag kommer till ett nytt ställe. Men detta problem har jag nu lyckats lösa tack vara de kloka människorna på Brightkite som skapat Check.in, en tjänst som checkar in på Brightkite, Gowalla och Foursquare samtidigt. Tjänsten är fortfarande i beta och saknar dels möjlighet att dela med sig av sina checkins via Twitter och Facebook dels möjlighet att skapa nya platser.

Möjligheten att dela med sig ska enligt Martin May på Brightkite komma i en version som de är på väg att släppa men möjligheten att lägga till nya platser verkar ligga lite längre fram i tiden.

Check.ins begränsningar skapar en del problem som jag har försökt att skapa tillfälliga lösningar för. På Facebook delar jag  nu med mig av min platsinformation med hjälp av  Foursquares rss-flödet och RSS Graffiti och på Twitter använder jag rss-flödet och Twitter feed. Att använda rss-flödet för lägesuppdateringar gör att de kommer att postas med viss fördröjning. Det positiva i att jag ägnat en viss tid åt att lösa detta är att jag samtidigt tagit tag i problemet att få min lokaliseringsdata från Foursquare att synas på en Google karta här på bloggen.

Det kanske är för tidigt att ropa hej eftersom jag inte testat min lösning i någon större utsträckning men hitintills verkar den fungera och det var inte särskilt svårt att ordna. Jag skapade en ny karta på Google maps, importerade det senaste inlägget från mitt kml-flöde från Foursquare och bäddade in resultatet i en text-widget. För att även få med mina meddelanden och informationen om plats och tid la jag till det senaste inlägget från rss-flödet med hjälp av RSS Include under kartan.

Så, nu är det lättare för mig att besvara frågan om var jag är och det är lättare för den som vill veta att få reda på det. Men, var är du?

Hur är det tänkt? Kommer det verkligen vara Mats Odell som uppdaterar sidan? Och vad kan man förvänta sig att få ta del av?

Personliga kontakter blir en allt viktigare informationskälla. Detta gäller särskilt yngre personer där personliga kontakter är den viktigaste källan för information. Internet blir också en allt viktigare källa när man söker politisk information. Genom Facebook går det att skapa en möjlighet till mer av personlig kontakt men framför allt får man ett verktyg för att föra dialog och förse anhängare och andra [mer]]]> Det har tidigare skrivits en del om att Mats Odell trots att han propagerar för att myndigheter ska använda sociala media inte själv finns med på Facebook eller på annat sätt använder sociala media. Efter en del tänkande och utarbetande av strategier och arbetssätt har min chef nu bestämt sig för att ompröva sitt tidigare ställningstagande. Från och med idag har Mats Odell en supportersida på Facebook.

Hur är det tänkt? Kommer det verkligen vara Mats Odell som uppdaterar sidan? Och vad kan man förvänta sig att få ta del av?

Personliga kontakter blir en allt viktigare informationskälla. Detta gäller särskilt yngre personer där personliga kontakter är den viktigaste källan för information. Internet blir också en allt viktigare källa när man söker politisk information. Genom Facebook går det att skapa en möjlighet till mer av personlig kontakt men framför allt får man ett verktyg för att föra dialog och förse anhängare och andra intresserade med information som de i sin tur kan använda i sina kontakter med vänner och bekanta.

Det kommer både vara Mats själv och vi som hans medarbetare som kommer att uppdatera facebooksidan och svara på olika inlägg. Men vi kommer att försöka göra det tydligt huruvida det är Mats själv eller en medarbetare som skriver. Mats kommer att skriva i jag form och vi som hans medarbetare kommer att skriva om honom i tredje person exempelvis ”Mats skriver idag en debattartikel i Aftonbladet om att boendemiljön i förorterna måste förbättras genast”.

Det kommer inte att avslöjas några hemligheter på facebooksidan och det kommer inte ges någon inblick i Mats privatliv. Däremot hoppas jag att Mats tillsammans med oss medarbetare ska kunna ge en inblick i ett statsråds vardag och bjuda på några nyheter lite före de når ut till alla andra.

Att använda halva Barack Obamas segerrecept kommer inte att räcka långt i valet 2010. Obama blev inte president genom att sitta nätterna igenom och språka med ungdomar på internet. Men han fick folk att tala om honom på de nya medierna. Och om hans korta och kärnfulla budskap, sådant som ”change”. Presidentkandidatens strateger visste vad de gjorde och det skulle aldrig ha fallit någon in att lägga ut förslaget till sjukvårdsreform på Facebook.

Jag vet inte vad Obama har med svenska partiledares bloggande [mer]]]> Uppsala Nya Tidning (UNT) förordar idag (måndag) på ledarplats att svenska partiledare och andra ledande politiker borde sättas i bloggkarantän över valrörelsen. Ledarredaktionen hävdar att svenska partier är fast i ett tänkande där kommunikation handlar om att föra ut ett budskap istället för att föra en dialog. Där kan jag till viss del hålla med UNT. Men sedan åberopar man Barack Obama för att ge stöd för sitt argument:

Att använda halva Barack Obamas segerrecept kommer inte att räcka långt i valet 2010. Obama blev inte president genom att sitta nätterna igenom och språka med ungdomar på internet. Men han fick folk att tala om honom på de nya medierna. Och om hans korta och kärnfulla budskap, sådant som ”change”. Presidentkandidatens strateger visste vad de gjorde och det skulle aldrig ha fallit någon in att lägga ut förslaget till sjukvårdsreform på Facebook.

Jag vet inte vad Obama har med svenska partiledares bloggande att göra. För det första så går det inte att vare sig kopiera hela eller halva Barack Obamas segerrecept i Sverige och förvänta sig samma resultat. Det finns för stora skillnader i hur politik och väljare fungerar för att det ska vara någon idé att ens tänka tanken. Det tror jag alla svenska partier är väl medvetna om. Däremot går det att dra lärdomar från det som har fungerat framgångsrikt i andra länder.

För det andra så tror jag inte det finns någon som tror att man når de stora massorna direkt via en statusuppdatering på Facebook eller Twitter eller via ett blogginlägg. Det är inte så sociala media fungerar. Men säg att du kanske når fram till 50 eller 100 personer som följer dig på Twitter eller Facebook för att de har förtroende för dig. De lyssnar på det du säger, läser de texter du delar med dig av och kanske engagerar de sig i en kort dialog. Hade detta varit ett torgmöte med tillfälligt förbipasserande medborgare med starkt varierande partisympatier så hade de flesta svenska politiker varit väldigt nöjda med 50 till 100 åhörare. Men det är här som sociala media skiljer sig från både torgmöten och vanliga traditionella media. Du talar till en publik som i väldigt stor utsträckning redan har ett förtroende eller intresse för dig och som har en förhållandevis hög villighet att föra vidare det du har sagt.

Det är den effekten som Barack Obama och hans kampanjmedarbetare uppnådde. Det är den effekten alla företag som nu ger sig in i de sociala medierna eftersträvar. Och det är den effekten, att dialogen flyttar från de digitala sammanhangen till samtal människor emellan på arbetsplatserna, vid köksborden och i snabbköpet som svenska partier hoppas uppnå i valrörelsen.

Men måste det vara partiledare ledande politiker som själva delar med sig av sina liv och tankar, Obama twittrade väl knappast själv?

Jag vet inte hur många av sina statusuppdateringar som Barack Obama skrev själv under kampanjen. Men de rörde allt möjligt från glassätande till tillkännagivande av nya reformförslag och frågor till motståndaren. Däremot tror jag att det är rätt av ledande politiker i Sverige att de själva är de som twittrar, bloggar och facebookar. Det finns flera anledningar för det. Dels handlar det om vår svenska tradition av öppenhet och relativa närhet mellan väljare och politiker. Dels handlar det om ärlighet och äkthet. Men, det handlar också om att vi i Sverige har något som amerikanska politiker inte behöver ta hänsyn till. Vi har jantelagen.

Den dagen som en svensk politiker blir ”för fin” för att tala direkt med sina väljare kan han eller hon städa sitt skrivbord, packa sin resväska och se fram emot ett liv utan motioner och voteringar. Och i det här fallet är jantelagen bra. Så ska det vara och det är därför som UNT har så fel.

Allt som våra ledande politiker gjort i form av blogginlägg och statusuppdateringar är inte skolexempel på hur man bäst utnyttjar de nya kanalerna. Men den slutsats man bör dra av det är väl snarare att många politiker har ett behov av att lära sig och att utveckla sin förmåga att använda sociala medier som en del av sin dialog med väljarna. Jag undrar vilka andra kunskapsbrister UNT vill avhjälpa med förbud istället för med utbildning?

Till sist: Visst var Barack Obamas korta och kärnfulla budskap viktiga men Facebook har varit ett flitigt använt verktyg i arbetet med sjukvårdsreformen. Även komplexa frågor vinner på att man för en dialog.

Jag har ägnat min jul- och nyårsledighet till att fundera på nomineringsprocessen och att ägna mig åt digitalslöjd. Nomineringsprocessen återkommer jag till i ett senare inlägg. Nu, digitalslöjd.

Dels har jag samlat mina domäner och olika projekt på ett ställe: hos Binero, dels har jag registrerat och så smått börja använda två nya domäner k8r.se och sandlåda.se. Jag har också gjort en mobil version av min blogg och ändrat designen och vissa funktioner på bloggen.

På k8r.se har jag installerat Yourls för att använda den som en url-förkortare. Sandlåda.se är just det, en sandlåda för att pröva mig fram och lära nytt. Jag kommer nog mest att använda den när jag har någon extra dag ledigt, så förvänta er ingen stor aktivitet där.

Till den mobila siten har jag använt WPtouch. Designen av bloggen [mer]]]> Sitter på pendeln på väg in till årets första arbetsdag. Tänkte pröva på något nytt och blogga från iPhonen.

Jag har ägnat min jul- och nyårsledighet till att fundera på nomineringsprocessen och att ägna mig åt digitalslöjd. Nomineringsprocessen återkommer jag till i ett senare inlägg. Nu, digitalslöjd.

Dels har jag samlat mina domäner och olika projekt på ett ställe: hos Binero, dels har jag registrerat och så smått börja använda två nya domäner k8r.se och sandlåda.se. Jag har också gjort en mobil version av min blogg och ändrat designen och vissa funktioner på bloggen.

På k8r.se har jag installerat Yourls för att använda den som en url-förkortare. Sandlåda.se är just det, en sandlåda för att pröva mig fram och lära nytt. Jag kommer nog mest att använda den när jag har någon extra dag ledigt, så förvänta er ingen stor aktivitet där.

Till den mobila siten har jag använt WPtouch. Designen av bloggen har jag gjort med hjälp av temat Atahualpa från BytesForAll. Det gör det möjligt att på ett enkelt sätt anpassa designen och sätta sin egen profil på den. Innehållsmässigt så är det nya att jag försöker lägga ett större fokus på läsarna och på dialogen genom att lyfta upp besökarna och de senaste kommentarerna. Dessutom arbetar jag på att byta ut Google latitude mot Foursquare för lokalisering och jag har flyttat arkivet till en egen sida. På arkivsidan finns det även möjlighet att prenumerera på rss-flöden för enstaka kategorier för den som inte är intresserad av att följa allt jag skriver om.

Jag har också, efter att ha tagit del av Jockes funderingar, lagt till en lifestream med hjälp av pluginen WP-lifestream. Här är jag inte helt färdug med dedign och språk ännu. Är det någon som vet hur jag får ut resultatet på svenska så tar jag gärna emot tips.

En annan olöst fråga handlar om kommentarer. Nu stängs möjligheten att göra kommentarer av efter en viss tid. Jag velar fram och tillbaks om huruvida det är bra att ha det så eller inte. Vad tycker ni?

Och nu är jag framme vid centralen.