”De hade fryst ut mig, slängt ut mig för att de inte kan göra något annat. Hade det varit i hemlandet kanske de hade, pappa hade säkert dödat mig.” Orden är Jimmys, en 18-årig homosexuell man som intervjuats av ALMAeuropa. Han berättar om vad han tror skulle hända om hans familj fick reda på att han är bög. Delar av intervjun finns återgiven i Ungdomsstyrelsens rapport Hon, han, hen och illustrerar tydligt varför Kristdemokraterna hör hemma på Pride.

Kristdemokratisk politik utgår från insikten om att varje människa är en unik person och att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Detta gäller oavsett etnicitet, religion, kön, sexuell läggning eller könsidentitet.

Vi vet att vi inte är perfekta, vare sig som personer eller parti. Och vi förstår att vi denna vecka kommer att få till svars för både vår egen och våra partikollegors ofullkomlighet. Vi kommer inte att försvara övertramp eller kränkande uttalanden som har gjorts av olika kristdemokrater under årens lopp. Vi vill be om förlåtelse. Och vi hoppas att vi framöver kan föra ett konstruktivt samtal med varandra.

Vi behöver som parti en bättre kunskap om och förståelse för hbt-personers livssituation. Detta är en av anledningarna till att vi finns med på Stockholm Pride. För att möta människor, lyssna och ta in olika intryck.

Självklart finns vi också med för att berätta om vår egen politik. Förklara vad vi står för och varför. Samt dela med oss av den debatt som förs inom Kristdemokraterna i olika hbt-politiska frågor.

Men för oss handlar Pride inte enbart om den politiska dialogen. Det handlar också om att visa solidaritet.

Solidaritet med alla de hundratusentals homo- och bisexuella samt transpersoner som inte öppet kan visa vilka de är. Solidaritet med dem som varje dag lever i rädsla att bli uteslutna ur sina familjer och samhällsgemenskap, misshandlade, fängslade och kanske rent av dödade.

I Burma riskerar homosexuella att bli satta i arbetsläger på livstid. I Malaysia är straffet för homosexualitet upp till 20 år i fängelse. Fem länder samt delar av Nigeria och Somalia straffar hbt-personer med döden. Uganda överväger att införa dödsstraff för homosexualitet. I flera länder, bland annat Ghana och Jamaica, uppmanar ledande politiker och poliser till misshandel och mord av homosexuella. Runt om i värden utsätts lesbiska för våldtäkter i syfte att ”bota dem” från deras homosexualitet.

Men vi behöver inte åka särskilt långt från Sverige för att se hur hbt-personer öppet utsätts för våld och trakasserier när de försöker manifestera sina rättigheter. I Moskva har det hitintills inte kunnat hållas någon laglig prideparad. I Riga har myndigheterna flera gånger förbjudit prideparader. De som har genomförts har utsatts för kraftfulla motdemonstrationer.

Här hemma i Sverige finns det många Jimmy, unga människor som varje dag lever i rädsla för sina närmaste anhöriga. Det är fyra gånger så vanligt att unga homosexuella män överväger att ta sitt liv än att heterosexuella män gör det. 65 procent av transpersoner mellan 16 och 29 år i Sverige har någon gång allvarligt övervägt att begå självmord. Antalet hatbrott mot homo- och bisexuella har ökat med 37 procent sedan 2005. Sedan man började mäta hatbrott mot transpersoner 2008 har dessa mer än fördubblats. Och nyligen kom en studie från Linnéuniversitetet som visar att homosexuella diskrimineras i arbetslivet både vad gäller anställningsmöjligheter och löner.

För oss är det oacceptabelt att unga människor i Sverige ska leva i rädsla för att tala om vem de egentligen är. Att hbt-personer ska känna en sådan desperation och utanförskap att det ser som enda utväg att ta sitt eget liv.

Vi vill inte ha ett land där otryggheten ökar för hbt-personer eller där någon riskerar att utsättas för diskriminering på arbetsplatsen på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet.

Det finns mycket kvar att göra i Sverige för att vi som samhälle ska leva upp till insikten om alla människors lika värde. Och det finns än mer att göra utanför vårt lands gränser. Men där har vi inte lika mycket inflytande.

En sak vi dock kan göra är att se till att de som flyr undan hat och förföljelse som de utsätts för på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet får det skydd de behöver i Sverige. Och att sedan arbeta genom olika internationella organisationer, diplomatiska kontakter och med vårt biståndsarbete för att steg för steg förbättra situationen för hbt-personer runt om i världen.

Ansvaret för våra medmänniskor och skyldigheten att stå upp för människovärdet tar inte slut med den gemenskap vi själva tillhör eller vid vårt lands gränser. Det är globalt och det måste också vår solidaritet vara.

Återigen alla uttalanden som kränker hbt-personers människovärde rimmar illa med vår ideologi som betonar alla människors lika värde. När det gäller respekten för enskilda människor och deras värde så ska vi alltid vara beredda att försvara den, därför är vi med på Pride.

Troligtvis når det inte fram till den lesbiska kvinnan som våldtas i Johannesburg eller bögen som jagas ner för gatorna i Kingston att Kristdemokraterna i Stockholms stad och län deltar i Stockholm Pride. Men kanske, kanske når det fram till Jimmy.

Caroline Szyber, Stockholms stad
Erik Slottner, Stockholms stad
Magnus Kolsjö, Stockholms län
Malin Appelgren, Stockholms län

I samma artikel verkar det som att Göran Hägglund nu definitivt sätter ner foten i frågan. Han säger att “det måste finnas någon slags ordning och reda i lagstiftningen”. Ett väldigt klart och tydligt uttalande särskilt mot bakgrund av att han för mindre än en månad sedan sade att han ville ha ytterligare betänketid i frågan.

Partistyrelsen bad också rikstinget om att få just ytterligare betänketid när Caroline Szybers, Erik Slottners och min motion om att avskaffa kravet på tvångssterilisering behandlades. Partistyrelsen skrev i sitt förslag till beslut:

Partistyrelsen delar motionärernas uppfattning om att könstillhörighetslagen behöver revideras. Men med hänvisning till frågans komplexitet och vikt, att lagen om könstillhörighet på ett mycket påtagligt sätt berör människor i ömtåliga situationer, förordar partistyrelsen att man inväntar med ett ställningstagande innan vi tagit del av remissinstansernas synpunkter på Socialstyrelsens förslag.

I debatten på rikstinget argumenterade partistyrelsens representant Maria Larsson delvis i ordalag som lutade åt ett avslag på motionen när hon sa:

Om man bestämmer sig för att byta kön och exempelvis går från att vara kvinna till att bli man så är det ett beslut man fattar och blir en ny juridisk person. Och då tycker inte vi att om den som bestämt sig för att bli man ska kunna fortsätta att föda barn och bli gravid utan att ett beslut är fattat om att byta kön och då bör även beslutet om könsbyte fullföljas.

Hon sa också att:

Dessutom har frågan naturligtvis ett barnperspektiv. Där det handlar om att barn vill kunna definiera en mamma och en pappa och här får vi inte det klargörandet.

Men något förslag om att avslå motionen kom aldrig från Maria Larsson och rikstinget fattade alltså beslut i enlighet med det skriftliga förslag som partistyrelsen lagt fram innan rikstinget.

Nu verkar det alltså som att Göran Hägglund ägnat sin semester åt att analysera de 70 remissvar som kom in på Socialstyrelsen utredning. Och utifrån den nya kunskap han nu har fått har han kommit fram till att det inte handlar om det som brukar benämnas barnperspektivet. Istället handlar frågan om att det måste finnas “ordning och reda” i lagstiftningen.

Jag undrar vilka remissvar han bygger den analysen på? Men den mest relevanta frågan är hur mycket det får kosta att ha “ordning och reda” i lagstiftningen?

Den tvångssterilisering som transsexuella som vill genomgå en könskorrigering i Sverige måste underkasta sig är en kränkning av människovärdet. Ingen människa ska påtvingas kroppsliga ingrepp mot sin vilja.

Skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp har i Sverige ansetts vara så viktigt att det skrivits in i grundlagen. Europarådets parlamentariska församling antog förra året en resolution där man uppmanar medlemsländerna att se till att transsexuella personer kan få en könskorrigering godkänd utan krav på att genomgå sterilisering. Europarådets kommissionär för männskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, rekommenderade nyligen i en rapport medlemsländerna att överge steriliseringar och andra medicinska tvångsbehandlingar som ett krav för att få en könskorrigering godkänd.

Europeiska parlamentariker och människorättsexperter är alltså överens om att tvångssteriliseringar innebär en kränkning av de männskilga rättigheterna. Trots detta verkar nu Göran Hägglund vara beredd att trampa på det människovärde som annars hålls så högt av Kristdemokraterna. Och detta bara för att han tycker att det behövs “ordning och reda” i lagstiftningen.

Är detta pris verkligen värt att betala för lite ordning?

För att komplementera den fysiska närvaro drar stockholmsområdets kristdemokrater idag igång sin egen prideblogg på allvar. Jag är själv en av flera bloggare som kommer skriva under veckan fram till Pride och under själva prideveckan.

På bloggen kommer vi att få möjlighet att berätta om Kristdemokraternas politik och om våra egna tankar. Vi kommer kunna berätta om vad som händer under prideveckan. Och vi kommer genom bloggens kommentarsfunktion kunna diskutera med våra läsare och svara på frågor.

De andra bloggarna är Carline Szyber, riksdagsledamot och distriktsordförande för Kristdemokraterna i Stockholms stad, Erik Slottner, vice gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms stadshus och vice distriktsordförande för Kristdemokraterna i Stockholms stad, Maria Hansson Nielsen, kristdemokratisk ledamot i omsorgsnämnden i Skara, Sofia Modigh, ledmot i Kristdemokraternas partistyrelse och Stefan Svanström, ledamot i Kristdemokraternas distriktsstyrelse i Stockholms stad.

Vi kommer som bloggare att själva ansvara för våra blogginlägg. Det vi skriver utgår ifrån vår egen förståelse av partiets politik samt våra egna åsikter.

Bloggen går även att följa via Facebook och Twitter.