Det ska bli väldigt stimulerande att få vara med och bygga upp PwC:s fortsatta satsning på eFörvaltning. Tidigare har PwC varit mycket inriktade på IT-avdelningarnas leveransförmåga och verksamheternas förmåga att ställa relevanta krav. Det är på intet sätt oviktigt men det är bara en del i vad som behövs för att myndigheter och politiska organ ska fungera väl i eSamhället.

Nu ska PwC också bli bra på att ge råd och utveckla strategier kring medborgarmöten och verksamhetsutveckling. Bland annat handlar det om frågor kring sociala media, öppen data och myndigheters förmåga att samverka med sin omvärld. Det handlar också om att utforma utbildningar kring eSamhället som även riktar sig till politiker.

Det är naturligt att jag kommer att ägna mycket av min arbetstid till att på konsultbasis hjälpa kommuner, landsting och statliga myndigheter med strategiska frågor och kompetensutveckling kring deras eFörvaltningsarbete. Men PwC arbetar också med flera olika mötesplatser där olika aktörer kan mötas för att utbyta erfarenheter. Ett exempel på en sådan mötesplats är Arena eFörvaltning som hölls i Stockholm i torsdags. Ett annat exempel är de två seminarier som vi kommer att arrangera i Almedalen i sommar.

Förutom att det alltid är trevligt att komma till Visby ser jag fram emot att kunna vara med och presentera ett helt nytt material om hur utvecklingen mot ett eSamhälle går i Sverige.

Något jag verkligen ser fram emot är den utbildning om de nya möjligheter som eSamhället för med sig för medborgare, politik och förvaltning som PwC kommer erbjuda politiker och chefer inom stat, kommun och landsting. Utbildningen kommer bestå både av en grundkurs och en fortsättningskurs och ta upp frågor kring det som kallats den tredje generationens eFörvaltning, öppen data, medborgardialog och den sociala webben.

Jag hoppas också att ha något att bidra med till Sweden Social Web Camp i augusti och till den ständigt pågående diskussion som förs i forum som Digitala staten och Makten och Öpenheten. Självklart är jag, som alltid tidigare, öppen för förslag och idéer på sammanhang där jag kan medverka eller på enskilda möten för intressanta och spännande samtal.

Den 18 juni skrev de på ledarplats om att valrörelsen tar upp fel saker. Politiker borde inte diskutera skatter och välfärd i stället borde partiledarna prata om den snabba teknikutvecklingen och informationsteknikens roll i skolan.

Den 1 september skrev Tomas Zirn att IT hade hamnat i valskugga och berättade att branschorganisationen IT- och telekomföretagen tagit sig för pannan när de olika politiska alternativen presenterat sina valplattformar och de såg partiernas bottenfrusna intresse för IT-frågor i valspurten. En re-write på den egna artikeln gjordes och publicerades den 3 september. Samma dag publicerade tidningen också en kommentar av Johan Hallsenius som driver tesen att infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) tvingas avgå efter valet oavsett vad valresultatet blir. Orsaken? IT-frågorna har för låg prioritet.

Och så i fredags var det dags igen. Nu skylldes frånvaron av IT-frågor i valrörelsen på frånvaron av organiserade intresseorganisationer.

Men jag undrar var har ComputerSweden varit i valrörelsen? De har lyckats hitta till en paneldebatt som arrangerades av IT- och telekomföretagen. De har kunnat berätta att Camilla Lindberg (FP) är för yttrandefrihet även på internet. Att de rödgröna vill expropriera TeliaSoneras svenska infrastruktur och att Moderaterna tycker att det är helt fel. Genom den enkät som tidningen genomfört med de sju riksdagspartierna har de kunnat berätta att flera partier vill ha en nationell IT-strategi för skolan. Dessutom har de berättat att de rödgröna är kritiska mot regeringen och att det finns få IT-personer att kryssa i riksdagsvalet. En brist i den undersökningen är att man bara undersökt de tre storstadsregionerna. Man har heller inte tagit ställning till ifall den andel ”IT-folk” som finns på listorna står i proportion till hur det ser ut bland befolkningen i övrigt eller inte.

Sammantaget har jag hittat sex redaktionella artiklar om politiska sakfrågor och en om personfrågor publicerade under sommaren och hösten på ComputerSwedens webbplats. Någon kanske tycker det är mycket. Men för en tidning som själv kallar sig Sveriges ledande IT-tidning och som upprepade gånger klagat på att det talas för lite om IT-frågor i valrörelsen måste det vara ett underbetyg.

Vad har ComputerSweden själva gjort för att hitta IT-frågorna i valrörelsen? Vad har de gjort för att granska regeringens och oppositionens arbete under mandatperioden och resultatet av det?

Som någon som har försökt att få ComputerSweden att skriva om Kristdemokraternas IT-politik och som har hört från kollegor som försökt att få tidningen att skriva om de utvärderingar som nu kommer gällande regeringens politik den gångna mandatperioden kan jag berätta att tidningens intresse inte har varit särskilt stort. Varken förhandsinformation, exklusivitet eller ministerintervjuer har kunnat locka.

Jag förväntar mig inte att media ska skriva om alla förslag som presenteras under en valrörelse eller att en tidning ska skicka fram en reporter så snart ett statsråd vill låta sig intervjuas. Men om man vecka efter vecka klagar på att ingen talar om IT-politik under valrörelsen så bör man i alla fall ha hyfs nog att skriva om det när frågan förs på tal annars kan man låta bli att gnälla.

Och så till svaret på frågan varför ingen talar om IT-frågorna i valrörelsen.

Det är helt enkelt för att ingen är intresserad. Inte ens de som säger sig vara det.

I slutänden avgörs valet av frågor som jobb, skatter, skola och vård. Jag törs till och med lova att ingen väljer parti utifrån vilka målsättningar de har för överföringshastigheten i bredbandsnätet. Man röstar på den man känner tillit till och den man tror kan skapa förutsättningar för fler jobb, bättre välfärd och ökad frihet.

Att partierna i det läget skulle avsätta tid och resurser för att hamra ut budskap om IT-politik är något som endast en dåre kan tro.

Kristdemokraterna har publicerat en rapport med flera bra IT-politiska förslag. Vi har troligtvis lagt ner mer tid på det än vad som är försvarbart i en valrörelse. Men det beror på att vi har ett antal personer som har ett brinnande intresse för de här frågorna.

Rapporten som finns att läsa här innehåller bland annat förslag om en höjning från 20 kbit/s till 2 Mbit/s för vad som ska anses vara funktionellt tillträde till internet, ett pristak på mobil dataroaming, RIT-avdrag och en sänkning av energiskatten för molntjänster.

Men det är egentligen inte IPRED-lagen som är problemet, det är själva tankesättet bakom och de konsekvenser det får. Många av Sveriges jurister och politiker har gett vika för musik-, film-, och mjukvarubranschens synsätt att den tekniska utvecklingen är av ondo och därför måste omgärdas av en kraftfull reglering. Därför har man ägnat år åt att bekämpa den rörelse som verkar för att förverkliga de löften om öppenhet och socialt nätverksbyggande som internet ger.

Jurister och politiker har präglats att tro att ett fasthållande vid gamla modeller att hantera information är en förutsättning för framtidens välfärd och rättsstatens fortlevande. Sanningen är snarare den att många låtit sig bedragas av ett skråväsendes ovilja till förändring.

Jag vill drista mig till att påstå att fildelningsrörelsen, open source förespråkarna och de som verkar för fri tillgång till offentlig information, ibland betecknat som open data och open information, alla är grenar på samma träd. Därför har det ensidiga arbetet med att stoppa fildelning, enligt min mening, också haft inverkan på arbetet med att gör den offentliga förvaltningen mer öppen och tillgänglig.

Det är hög tid att byta perspektiv i fildelningsfrågan och bejaka den bakomliggande tankeströmningen. Upphovsrätten måste respekteras men offentliga stödinsatser för att hålla en icke-fungerande industri under armarna är dömda att misslyckas och leder till mer skada än nytta. Den politiska kraften måste investeras i att skapa förutsättningar för nya marknadslösningar för enskilda och företag som är beroende av inkomster från upphovsrättsligt skyddade verk istället för att fortsätta med dagens digitala varvsstöd. Statens utrednings- och lagstiftningsresurser bör ägnas åt att skapa förutsättningar för fri, elektronisk och standardiserad, tillgång till vår offentliga information utan begränsningar till det från 1700-talet nedärvda handlingsbegreppet.

Jag skulle kunna fortsätta med fråga efter fråga som skulle må bra av att diskuteras i ett större sammanhang än i de slutna konferensrummen på landets myndigheter. Erik Sellström, informatör som arbetar med marknadsföring och studentrekrytering vid Växjö universitet, har tagit ett initiativ till en form av sådan bredare diskussion.

Han presenterar själv sina tankar så här:

www.youtube.com/watch?v=sUhxNYE_G3k

Ge dig gärna in i diskussionen på Digitala staten.