Tiina Rosenberg besöker Kristdemokraterna under Pride, är det verkligen sant? Ja, på sätt och vis är det det. Tiina kommer att vara med i panelen på vårt seminarium om normer och normkritik. Seminariet hålls på fredag den 3 augusti kl 13:30-14:15 på Kulturhusets stora scen.

Kristdemokraternas prideseminarium i år kommer att vara lite mer utmanande än de vi haft tidigare år. 2010, det första året vi var med, arrangerade vi ett lyssnarseminarium för att vi skulle få en chans att lära oss mer om hur det är att komma ut, få barn och åldras som hbt-person i Sverige. Förra året hade vi ett seminarium om hbt-flyktingar där vi strök under Kristdemokraternas kritik av bemötandet av hbt-flyktingar och vår syn på behovet av en generös flyktingpolitik.

Rubriken på årets seminarium är “Behövs det normer i en gemenskap?” Syftet med seminariet är att diskutera normer och normkritik. Här upplever vissa att det finns det en motsättning mellan kristdemokrater och pridebesökare. Den kristdemokratiska riksdagsledamoten Annelie Enochson har sagt “Vi vill värna familjen, vi vill värna heteronormen. De vill värna homonormen.” Och 2010 drev RFSL en kampanj på temat verklighetens folk som ett svar på Göran Hägglunds användning av begreppet. De var kritiska till “det normativa innehållet i begreppet” och ville “göra ett försök att ta över det och fylla det med nytt innehåll”.

På vårt seminarium under Stockholm Pride vill vi diskutera ifall normer är bra eller dåligt och är det rätt normer som formar vårt samhälle.

Jag är själv väldigt glad över att Tiina tackat ja till att vara med i panelen tillsammans med Kristdemokraternas partisekreterare Acko Ankarberg Johansson; Åke Bonnier som är domprost i Stockholm och tillträdande biskop i Skara stift; Tiina Rosenberg professor i teatervetenskap vid Stockholms universitet och queerteoretiker samt David Lazar som är rabin i den judiska församlingen i Stockholm.

Ska jag vara helt ärlig så var Tiina Rosenberg inte ett enkelt val. Tiinas namn var det första jag kunde komma på när jag funderade på en person som kunde representera ett normkritiskt och queerteoretiskt synsätt i panelen. Men jag ryggade lite för det eftersom jag insåg att valet kunde vara kontroversiellt inom partiet och eftersom Tiina är en person som jag på ett sätt beundrar samtidigt som hon skrämmer mig lite grand.

Jag pratade med Caroline Szyber om mina tankar. Jag läste på lite mer om Tiina och andra svenska queerteoretiker. Och jag bollade frågan lite till med Caroline. Sedan kontaktade jag Tiina och mötte ett väldigt positivt gensvar.

Om jag var så tveksam till att fråga Tiina Rosenberg, hur kommer det sig då att jag är så glad över att hon tackat ja till att vara med?

Jag tror att min glädje kommer av samma skäl som min tveksamhet. Min bild av Tiina är att hon är en person som vet vad hon vill, vad hon tycker och varför hon tycker det. Hon är kunnig och passionerad för det hon tror på. Och hon står upp för sig själv och för sin övertygelse.

Även om jag inte delar Tiina Rosenbergs åsikter så är detta någonting som jag verkligen beundrar och respekterar. Men det är även lite skrämmande för det kräver mer av mig. Det kräver att jag tänker till både en och två extra gånger om varför jag ser på världen som jag gör. Det är också i möten med människor som Tiina, passionerade och rakryggade människor som utmanar oss på något sätt, som vi kan växa och lära oss som mest.