Håller precis på att avsluta min första dag i Peking. Trots förseningen på över en timme i Kiev var mitt plan bara 15 minuter försenatbtill gaten i Peking. Det verkar helt enkelt finna sen hel del luft i flygbolagens tidtabeller.

Det första som slog mig är att det luktar annorlunda här. Luften är inte alls lika frisk som hemma och mot slutet av dagen kändes det som om man hade munnen full med sand. I morgon funderar jag på om jag ska göra det flera kineser redan gjort och skaffa mig ett andningsskydd. Det verkar finnas en hel liten modeindusti kring dessa andningsmasker.

Kineserna är bra på att organisera köer. Det tog mig bara 90 minuter att hamna i min första kö. Kön för att se flagghissningscermonin vid himmelska fridens torg. Fet kändes lite märkligt att köa till ett så stort torg. Anledningen till kön var en säkerhetskontroll. Sådana finns det gott om här. Alla väskor scannas i tunnelbanan och jag fick även mina väskor undersökta när jag skulle besöka centralstationen. Vad de letar efterr är dock lite oklart för mig. Jag klarade dagens alla säkerhetskontroller utan minsta fråga trots att jag både har en kniv, två saxar och och en hel del vätskor i min packning. – Kanske är det för att jag ser så snäll ut.

Att trängas och stå tätt in på varandra eller att knuffa sig fram till en bättre plats om man tycker att man behöver det är inget problem för kineserna. Här verkar både privat sfär och jantelag att vara okända begrepp, på gott och ont. Å andra sidan var det ganska mysigt att stå tätt inpå och få känna lite mänsklig värme under de kalla morgontimmarna vid Himmelska fridens torg.

Alla här är väldigt vänliga. Människor kommer spontant upp och pekar en tillrätta när man ser förvånad ut. Själv beter jag mig som om jag var med och tävlade i Gester med gester. Så om inte annat kommer jag att vara svårslagbar på scharader när jag kommer hem om tre månader.

Kina har fantastiskt duktiga uniformsmakare. Och att döma av mämgden uniformerade människor så är uniformsmakeri en blommande industri här.

Den stora järnvägsstationen i Peking är en fridfull plats, i alla fall en söndags morgon vid 8-tiden. Dock var mitt besök där misslyckat. Jag gick dit för att värma mig och för att köpa tågbiljett till Shanghai. Det visade sig dock att stationen inte är uppvärmd i någon större utsträckning och att man inte köper tågbiljetterna på stationen här i Peking. De köper man tydligen på postkontoren.

Jag har hitintills inte stött på några otrevliga matöveraskningar. Har varesig blivit serverad orm, hund eller skorpioner. Har själv klarat av att köpa lunch. Middag åt jag tillsammans med min CouchSurfing värd Sam. Då blev det pasta och en kinesisk variant på köttfärssås.

Jag har gett upp mina försök att åka taxi i den här staden efter två misslyckade försök. Att prisförhandla eller övertga någon att köra på taxamet har inte varitbhelt lätt. Här borde ågot studieförbund erbjuda kvällskurser. Jag tröstar mig dock med att min sista chaufför ledsagade mig hela vägen fram till dörren till fots efter att trafikstockningen satt stopp för vidare bilfärd. Däremot fungerar tunnelbanan väldigt bra. Den är billig, rentoch på engelska.

Det var roligt att få se pandor i verkliga livet. Dock verkade de lite ensamma och uttråkade där i sina burar och inhägnader där de lever i var sin liten inhägnad.Tydligen vill pandorna själva ha det så om man ska tro de skyltar som fanns uppsatta. Även om det verkar ensamt, trångt och icketstimulerande att vara panda på Peking Zoo så har de det väldigt mycket bättre än de andra djuren. Parken är bitvis väldigt vacker men djurens burar är bedrövliht små och flera djur ser tydligt stressade ut där de vankar av och an.

I morgon väntar ett besök vid kinesiska muren om allting (läs vädret) fungerar som planerat.