Efter att ha hoppat på Dagens nyheter och deras tolkning av sin egen undersökning om sociala medier i valrörelsen blev jag själv påhoppad igår. John Johansson (@politikern) tyckte att det var det mest korkade han läst. Vi hade en liten diskussion på Twitter men kanske finns det fler som tycker att jag behöver förklara mig.

Självklart har det fysiska mötet med väljare öga mot öga en roll att spela i denna och framtida valrörelser. Men faktum är att DN/ Synovates undersökning visar att de sociala medierna redan nu når fler väljare än dörrknackning. Den visar också, vilket nog inte förvånar någon annan än DN:s journalister, att traditionella massmedia når fler människor än sociala media.

Personligen är jag väldigt skeptisk till dörrknackning. Men som jag sa till John så tror jag att det finns en höger – vänster dimension i detta. Mina egna helt ovetenskapliga undersökningar verkar visa att personer som lutar åt vänster är mer öppna för att någon okänd knackar på dörren för att prata politik medan personer som lutar mer åt höger anser att deras hem är deras borg och där vill de kunna vara ifred.

Min slutsats av detta är att dörrknackning säkert kan vara ett bra verktyg för Socialdemokraterna för att få väljare som annars skulle stannat hemma att gå och rösta. Har man haft ett personligt samtal med någon som bemödat sig med att söka upp en i hemmet och man har lovat den personen att gå och rösta, så är det mycket svårare att stanna hemma.

Det personliga mötet i valstugan eller i samband med någon annan utåtriktad aktivitet är lite annorlunda. Här möter du människor som antingen redan har ett intresse och söker information på egen hand eller människor som spontant passerar och tar emot ett flygblad eller annan information. Dessa möten upplevs sällan som påträngande och kan, enligt min mening, bidra till att värva nya röster i större utsträckning än dörrknackning.

Ser man till sociala medier så måste man först konstatera att valrörelsen kan ha inneburit något av ett genombrott för politisk kommunikation på nätet. Enligt World internet institutes undersökning Svenskarna och internet 2009 använde nio procent av befolkningen internet för att någon gång i veckan ta del av politisk information. I DN:s undersökning är det 20 procent som haft kontakt med ett politiskt parti via sociala media. Det ska bli intressant att se ifall det ökade intresse för att använda internet för att vara en del av det politiska samtalet kommer finnas kvar även efter valet.

Att så mycket som en femtedel av befolkningen kommit i kontakt med politiska partier via sociala medier är inget man kan vifta bort. Många av dem är kanske redan övertygade om vilket block eller parti de ska rösta på men kontakten och möjligheten till dialog kan ge dem nya argument och kunskap att använda i sina relationer och de samtal de för med personer som inte är lika övertygade. Och detta tror jag är de sociala mediernas viktigaste roll i denna valrörelse – att värva och uppmuntra ”ambassadörer”.

Sedan kan man ha åsikter om partiernas brist på dialog via sociala medier. Synen på sociala medier som i huvudsak en annan pushkanal och så vidare. Men precis som för många andra organisationer så är sociala media nytt även för de politiska partierna. Och det kommer att ta ett tag innan vi/ de lär sig hur man bäst kan använda det som ett redskap i kommunikationen med medborgarna. Min personliga övertygelse är att det viktigaste arbete som partierna kan göra är att lära sina förtroendevalda och de mer aktiva anhängarna att föra konstruktiva dialoger på nätet. Partiernas roll kommer nog även i fortsättningen att vara som de som i huvudsak pushar ut information. Men det är viktigt att de efter den första pushen finns där och svara på frågor och deltar i dialogen. Och det kanske är den största utmaningen.