Jag lovade igår att jag skulle skriva en lite mer fördjupande kommentar angående Världen idags ledare där de menar att Kristdemokraternas ledning går i otakt med sina väljare. Ruben Agnrasson avslutar tidningens ledare:

Listan på populära Kristdemokratiska politiker som tycks hamna i onåd hos partiledningen börjar nu bli lite väl lång. Med tanke på de senaste valen, är det inte dags att komma till insikten om att satsningen på mediokra ja-sägare i valrörelse efter valrörelse inte leder till några valframgångar?

Om Agnarsson hade bemödat sig om att verkligen studera valutfallet, i alla fall ytligt, så skulle han i stället kunnat konstatera att partiet gör sina sämsta resultat i de valkretsar där det går bra för kandidater som klarat Svenska Evangeliska Alliansens (SEA) test för vad som anses vara en ”tydlig kristen kandidat”. Undantaget är Göteborgs kommun där partiet satsat hårt på att marknadsföra David Lega och den anda av förnyelse som han står för och Uppsala där det går marginellt bättre än riksgenomsnittet. I Dalarna ligger partiets resultat i linje med de förluster Kristdemokraterna gör i landet i övrigt.

Anmärkningsvärt är det dåliga resultatet i Skåne län norra och östra, den valkrets där Tuve Skånberg nu blir invald. Där vi tappar 21,5 procent av vårt stöd. Detta kan jämföras med Skåne i övrigt där vi gör ett bättre val än riksgenomsnittet och endast tappar mellan 1,8 och 11,2 procent av rösterna.

Den enda del av landet där vi går framåt är Stockholms stad där Kristdemokraternas stöd ökar med 16,1 procent och Stockholms län där vi förlorar stöd mätt i andel av rösterna men får 1.088 fler röster än i valet 2006. I Stockholmsområdet har partiets förnyelse också varit tydligt. Här har nätrotsrörelsen 4F, som varit pådrivande i partiets förnyelsearbete, sitt ursprung. Och de två Stockholmsdistrikten arrangerade ett välbesökt seminarium under Stockholm Pride som i kanske någon mån bidragit till att förändra bilden av Kristdemokraterna.

Totalt sett röstade 6,85 procent av partiets väljare, eller 0,38 procent av de som röstade, på en av SEA:s utpekade ”tydligt kristna kandidater”. Se man till hur många som röstade på de som i sin politiska verksamhet eller under sin kampanj gjort sig kända som förespråkare av av en politik som man, för enkelhetens skull, skulle kunna etikettera som ”kristen höger”, minskar andelen röster bland de som röstar kristdemokratiskt till 4,09 procent eller 0,23 procent av de röstande i valet.

Om Världen idag analyserat valresultatet istället för sina egna önskedrömmar skulle de alltså finna att det visar att de partidistrikt som varit framgångsrika med att lyfta fram att Kristdemokraterna är ett icke-konfessionellt parti och som kunnat visa på den förnyelse som partiet genomgår gör ett bättre resultat i valet än de partidistrikt där det bedrivits intensiva personvalskampanjer för att visa på Kristdemokraterna som det kristna alternativet i svensk politik.

Och att påstå, som en av de som kommenterar artikeln gör, att Kristdemokraterna på grund av partiets förnyelse tappar röster till Sverigedemokraterna är rent ut sagt befängt. SVT:s vallokalundersökning visar att endast 0,1 procentenheter av Sverigedemokraternas väljare kom från Kristdemokraterna. (Hela Valu finns som PDF här)

Om man månar om Kristdemokraterna som parti och det bidrag som vi har att komma med i Svensk politik borde slutsatsen snarare vara att distriktsledningar och partiledning måste bli tydligare gentemot de partiföreträdare som med religionens hjälp försöker kidnappa partiet för sina egna syften. Att återigen flytta in i kyrkorna är ingen framgångsväg. Förnyelsen av Kristdemokraterna i riktning mot ett modern, sekulärt och folkligt parti som bygger sin politik på allmängiltiga värden måste fortsätta. Att utifrån valresultatet påstå något annat är att läsa valresultat som Fan läser Bibeln.