Idag publicerar Svenska dagbladet årets kanske största icke-nyhet helt i klass med det klassiska exemplet ”Hund bet brevbärare”. SvD rapporterar idag att det bland övriga allianspartier finns en kritik mot att Kristdemokraterna inte är mer aktiva under Stockholm Pride. Vad tidningen nästan missar helt är att Kristdemokraterna i år, för första gången, har en helt egen programpunkt i Pride House.

Det är förvisso helt sant att Kristdemokraterna i år, liksom tidigare år, inte har något tält i Pride parken. Detta är i första hand en fråga om resurser och personlig säkerhet för de som i så fall skulle bemanna ett sådant tält. Jag tror inte att vi under en av de sista semesterveckorna skulle kunna få ihop tillräckligt många kristdemokrater som skulle känna att de kan hantera det hårda bemötande som kristdemokrater många gånger fått utstå under Pride. Kristdemokraterna har häcklats, våra företrädare i olika debatter har buats ut och det har kastats pil på bilder av ledande KD-personligheter. Ett tält i Pride parken kräver mer än vi klarar av ett valår. Jag antar att våra vänner i Alliansen förstår att vi måste prioritera våra arbetsinsatser på det sätt som vi tror bidrar bäst till en alliansseger i höstens val. Allt detta hade jag kunnat förklara om Tobias Brandel på SvD varit intresserad av att fråga och låta oss bemöta kritiken.

Vad gäller medverkande i prideparaden tror jag att det är fel att medverka första året ett valår. Att gå med i paraden och skicka ut ett pressmeddelande om det är ganska enkelt och kräver inga extra resurser. Flera kristdemokrater går redan på eget initiativ i tåget. Men jag tror att kritiken, även från pridepubliken, skulle vara större om vi helt plötsligt skulle tåga med mer officiellt ett valår än om vi avstår på samma sätt som vi gjort förut. Även detta hade jag kunnat berätta för SvD om de varit intresserade.

Vad gäller frågan om Göran Hägglunds deltagande i partiledardebatten kan jag förstå att han väljer att tacka nej till att åka fram och tillbaks till Stockholm dagen innan ett av hans viktigaste tal i valrörelsen. Däremot är det något märkligt att RFSL, som är en seriös debattarrangör, inte tillåter att partierna i ett sådant läge får företrädas av sin vice partiledare. Detta är ju annars vad som brukar vara praxis.

Men vad om nyheten som Svenskan nästan missar? Kristdemokraterna i Stockholms stad och län arrangerar i år ett seminarium i Pride House på torsdag den 29 juli kl 14:00. Rubriken är ”Makten över vardagen” och vi vill lyssna in hur det är att växa upp, bilda familj och bli äldre som homo-, bi- eller transsexuell i Sverige. Behövs det något särskilt stöd för regnbågsfamiljer? Fungerar valfriheten inom äldreomsorgen tillräckligt bra för att man ska kunna välja ett äldreboende med hbt-kompetens?

Vi kommer inte till Pride för att lansera några nya politiska förslag, vi kommer för att lyssna, lära och föra en dialog. Min förhoppning är att det ska finnas några som svarar på vår inbjudan till samtal så att vi kan få en givande dialog under årets prideveckka och inte den gamla vanliga pajkastningen som Svenska dagbladet idag ger prov på.