Noterar att vårt nuvarande kristdemokratiska landstingsråd Stig Nyman skrivit ett extra veckobrev där han bemöter mitt påtsående att det är dags för ett generationsskifte i landstinget. Stig räknar upp alla de bra saker som han medverkat till att genomföra de senaste 18 åren. Han har en beundransvärd ”track record” som jag gärna delar med mig av till bloggens läsare eftersom Stigs senaste reflexioner inte finns tillgängliga på nätet.

”Dags för generationsskifte i landstinget”

Så rubricerar en ung kristdemokrat, Magnus Kolsjö, sin deklaration att kandidera till Stockholms läns landsting, publicerad för ett par dagar sedan. Jag får ett mycket gott betyg av Magnus, vilket jag tacksamt noterat. ”Men jag tror att vi behöver ett generationsskifte och förnyelse i landstinget”, skriver Magnus. Deklarationen återfinns på Magnus blogg, på Facebook, mm. Jag har ingenting emot att bli utmanad. Tvärtom. Och nu ser jag med särskild spänning fram emot partidistriktets provval under oktober månad.

Jag tycker att det är bra med unga frejdiga personer med ambitioner. Eftersom jag, 66 år gammal, namnges i deklarationen, så finner jag anledning att reflektera kring behovet av generationsskifte i vårt landsting. Magnus antyder att jag, bland andra, varit med så länge i landstingspolitiken att mitt politiska inflytande nu är begränsat eftersom den politiska makten vuxit samman med förvaltningsapparaten. Det skulle komma till uttryck i att jag i stället för att vara medborgarnas röst in emot förvaltningen, försvarar förvaltningarna gentemot medborgarna. Jag hoppas, att han tagit miste.

Själv befinner jag mig i slutet av min fjärde landstingsperiod. Mina ansvarsområden har skiftat. Jag började som ordförande i Omsorgsnämnden och parallellt med det ordförande i Tandvårdsnämnden. Så kom en period utanför landstinget och efter 1998 års val var jag ordförande i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Perioden efter i opposition var inte fruktlös. Arbetet för att etablera ett särskilt organ för att få upp patientsäkerhetsfrågorna på agendan lyckades till sist och är i dag en alldeles naturlig och självklar del av hälso- och sjukvårdens utvecklingsarbete. Nu har jag förmånen att få politiskt leda forsknings- och utvecklingsarbetet, patientsäkerhetsarbetet och beredningen av Nya Karolinska.

Kristdemokraternas insatser under tre majoritetsperioder skäms inte för sig. Låt mig ge några exempel på renodlade kristdemokratiska initiativ:

  • Tandvårdspengen, den första i landet som gav barn och unga och deras föräldrar möjlighet att välja Folktandvården eller privat tandläkare för barnens munhälsa. Nu har alla landsting infört modellen
  • Vårdguiden, en it-baserad sjukvårdsinformation mm. mm. som nu är en efterföljansvärd förebild
  • Vårdens värdegrund, ett arbete och dokument som är ett omvittnat, både nationellt och internationellt, initiativ som vi etablerade i Stockholms läns landsting i politisk enighet
  • Avgiftsfri influensavaccinering av personer över 65 år
  • Pneumokockvaccinering av små barn
  • Kvalitetsupphandling av geriatrisk vård
  • Vision och program för landstingets engagemang i forskning och utveckling (beslutas i landstingsfullmäktige kring årsskiftet 2009-2010)

Kristdemokraterna har i politisk samverkan med allianspartierna medverkat i

  • Etableringen av många personaldrivna vårdenheter
  • Konverteringen av St. Görans sjukhus till privat drift
  • Beredning och etablering av Nya Karolinska
  • Etableringen av Vårdval Stockholm mm. mm

Det finns mycket att lära av Stigs imponerande insatser genom åren. Men detta är lite av min poäng: Valet 2010 handlar inte om historen utan om framtiden. Det handlar om att motverka den hemmablindhet som många år inom samma verksamhet lätt leder till och istället få in ett nytt perspektiv. Det handlar av att med ödmjukhet och respekt lära av historien men att samtidigt, med en ny generation, satsa för framtiden.