För de av oss som intresserar oss för Kristdemokraternas framtid och politiska utveckling har det varit en intressant vecka. Den började mindre lyckat med att Ella Bohlin, som kandiderar till en plats i Europaparlamentet, föreslog ett Europa fritt från snus.

Det Europeiska snusförbudet är oproportionerligt men vill man inte gå hela vägen ut och kräva att det upphävs så bör man i alla fall kräva att Ålandsöverenskommelsen ska respekteras och att ålänningarna återfår den fulla rätten till sina svenska traditioner och till sitt snus.

Ellas förslag fick PJ Anders Linder på Svenska dagbladet att reagera och undra om Kristdemokraterna var för frihet eller förmynderi. Han efterlyste att få se mer av den kristdemokrati som står för frihet, familj, flit och företagsamhet. Varken PJ eller vi andra behövde vänta särskilt länge. Inom några timmar hade Jessica Nyberg och Eric Sjöstedt skapat en grupp på Facebook för alla som vill arbeta för ett förändrat kristdemokratiskt parti, med en genomtänkt borgerlig samhällssyn, som inte strävar efter att trängas i den socialliberala mittenfåran eller att ”egga gamla kds:are”. Gruppen har redan fått 108 medlemmar.

Flera (SvD, Mikael Bergman, Johan Ingerö, Barometern) har kommenterat Demoskops undersökning om hur svenskarna ser på sin politiska identitet. Den visar att det finns en stor potential för en kristdemokrati som är friheterlig och förankrad i traditioner och en tydlig värdegrund.

Veckans mest utförliga tankar om hur Kristdemokraterna bör positionera sig på den politiska kartan står KDU:s förbundsordförande Charlie Weimers för i sitt blogginlägg ”En ny kristdemokarti: Bakgrund och skiss”. Jag håller med i det mesta Charlie skriver men ryggar något för att sätta etiketten borgerlig på mig själv. Det kan ha att göra med att jag inte tycker om att hamna i små trånga fack men det kan också bero på att jag är uppväxt i socialdemokraternas Sverige där begreppet borgerlig associeras till cigarröksfyllda rum, en stark patriarkal ordning och en ganska hänsynslös egoism.

Jag tycker om att kalla mig Kristdemokrat men ryggar tillbaks när någon vill stämpla mig som konservativ eller som liberal. Jag anser mig vara alldeles för lite kung och fosterland för att vara konservativ och alldeles för mycket familj och föreningsliv för att vara liberal. Jag tror att det är just detta som avspeglar sig i Demoskops undersökning.

Människor känner en stark samhörighet med de som värderar familj och gemenskap men vill samtidigt inte kväsas av en överhet och dess institutioner. För mig är den bästa politiken den som är friheterlig, respekterar traditioner och är förankrad i en fast värdegrund samt är socialt och ekologiskt ansvarstagande. Den svenska kristdemokratin har potentialen att vara allt detta.