Jag kanske borde låta bli men jag kan inte avhålla mig från att kommentera det Marta Sandén skriver i Computer Sweden. Hon tar upp den skrivelse som TeliaSoneras vd Lars Nyberg och Ericssons vd Carl-Henric Svanberg har ställt till regeringen om det nedlagda Telemuseums samlingar.

De båda telekomgiganterna tyckte att det var för dyrt att bevara sin egen historia och stängde därför för några år sedan det museum som både kunde utbilda och inspirera unga såväl som gamla. Vem vet vilken framtida Lars Magnus Ericsson eller Carl Akrell som hade kunnat fått sitt intresse för telekom väckt på ett telemuseum? Carl Akrells intresse för telekommunikationer lär ju dessutom ha väckts av en demonstration av en telegrafledning mellan tornen i Djurgårdstivoli här i Stockholm.

Men varför behöver det vara statens uppgift att driva ett museum som berättar,i huvudsak, två framgånsgsrika börsföretags historia? Har inte TeliaSonera och Ericsson nytta av det varumärkesbyggande som museet innebär? Har inte de behov av att nya generationer intresserar sig för telekommunikationer? Självklart har de det.

Att kommersiella bolag donerar pengar till museum inom sig närliggande områden eller driver museum kring det egna företagets historia är inte direkt ovanligt. Men i Sverige vill alltså två av våra största företag göra tvärtom och överlasta ansvaret på skattebetalarna och Marta Sandén sällar sig genast till kravställarna utan att ens fundera på om det verkligen är staten som är bäst lämpad att lösa uppgiften.

Jag anser att Marta Sandén bör fundera en gång till på vem som egentligen borde ta ett ansvar här.