Tidningen Kristdemokraten publicerar idag en debattartikel som är mitt inlägg i debatten om Kristdemokraternas framtid. För er som ännu inte prenumererar på tidningen, som endast kostar 49 kronor per månad, följer här hela artikeln.

Allt som har liv växer och utvecklas. Så uttryckte sig en av vårt partis grundare, Lewi Pethrus. Jag ska inte göra mig till uttolkare av vad han skulle tycka om hur Kristdemokraterna har utvecklas fram till idag. Men att partiet drygt 40 år efter sitt grundande inte bör se ut och verka som det gjorde när det var ungt är en slutsats som närmast är en självklarhet.

Men hur bör då Kristdemokraterna se ut? Vilken förändring och utveckling bör vi ha? Om detta kan man ha olika uppfattning. Flera röster har höjts för att vi ska ta till oss etiketten värdekonservativt. Andra har bestämt protesterat emot en sådan inriktning. Vi har nu ägnat mycket tid och kraft att diskutera konservatismens vara eller inte vara inom partiet. Detta trots att åsikterna vad gäller själva värdegrunden mellan de som inte vill kalla sig värdekonservativa och de som vill göra det inte skiljer sig åt nämnvärt. Det borde vara mer produktivt att diskutera innehållet i vår värdegrund och politik istället för att ägna tid och kraft åt vad vi ska kalla den.

I den föränderliga värld som vi lever i där politiken ständigt ställs inför nya utmaningar, är det viktigt med en fast värdegrund. Om Kristdemokraterna kapar sina rötter finns inte längre någon källa att hämta kraft ur för den utveckling och förändring som krävs för tillväxt.

De flesta partier har på senare tid kapat många band med sitt ursprung för att istället ägna sig åt dagssländepolitik för att attrahera tillfälligt uppblossande opinioner. Det är inte den väg Kristdemokraterna bör gå.

Vi bör istället knyta hårdare an till den värdegrund som i vårt land inspirerats och förvaltats av den kristna traditionen. Vi bör än tydligare värna människovärdet. Vi behöver stå upp för en stat som garanterar människors trygghet samtidigt som den skapar frihet för familjer och enskilda. Vi får inte vara rädda att kräva förbud och restriktioner där det behövs men inte heller rygga för att kräva mindre av offentliga insatser i den mån samhället inkräktar på familjers och enskildas frihet.

En kristen värdegrund handlar inte enbart om en god vård och omsorg. Rätten till liv inskränker sig inte till frågor om abort och dödshjälp. Vi måste ha en politik som handlar lika mycket om ett starkt försvar som ett en gott boende för äldre. Vi behöver tala om ett rättsväsende som är både rättvist och barmhärtigt lika väl som vi talar om vikten av att minska antalet aborter. Vi behöver argumentera för att sänkta skatter är en lika viktig frihetsfråga som vårdnadsbidraget.

Ett parti som bygger sin politik utifrån en kristen värdegrund kommer troligtvis inte kunna attrahera en majoritet av väljarna. Men vi kommer kunna vara en röst för alla de som anser att politik handlar om mer än att vända kappan efter vinden. Frågan är om vi är mogna uppgiften. Kan vi lägga debatten om ideologiska etiketter bakom oss och istället diskutera hur den värdegrund vi alla sluter upp bakom kan omsättas i praktisk politik inom alla de områden där väljarna söker politiskt ledarskap?